Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Himlakropparnas atmosfärer och deras fysik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. IV.
Himlakropparnas atmosfärer och deras fysik.
Man kan med en viss rätt tala även om solarnas eller
stjärnornas atmosfärer. Dessa himlakroppar bestå
nämligen huvudsakligen av en jämförelsevis tät massa, som
omges av ett gaslager av mycket ringa täthet.
Huvudmassans täthet uppgår för vår sol till omkring 1,4 gånger
vattens. För andra stjärnor är den däremot ganska
ringa, endast några hundradelar av vattnets. Detta är
särskilt fallet för de stjärnor av växlande ljusstyrka, som
uppkallats efter deras längst och bäst kända
representant, den gåtfulla stjärnan Delta i stjärnbilden Cepheus
och i allmänhet för unga stjärnor. I alla händelser äro
stjärnorna alltigenom gasformiga på grund av deras höga
värmegrad. Därvid får man dock göra ett undantag för
de moln av lätt förtätbara ångor, såsom av kol, vilka
sväva i deras yttre skikt och åstadkomma deras starka
ljus.
Nyssnämnda stjärnor höra till de jämförelsevis unga
himlakropparna, solen åter, likasom andra gula stjärnor,
är betydligt äldre. Därmed hänger otvivelaktigt de gula
stjärnornas större medeltäthet nära samman. Kring
åtskilliga av de unga stjärnorna, exempelvis den strålande
Altair, huvudstjärnan i stjärnbilden Örnen, har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0076.html
