Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparnas atmosfärer och deras fysik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 11. Planeten Venus med solbelyst
atmosfär (till vänster) observerad av
Langley vid Venus-passagen den
6 December 1882.
betydligt överträffar det
på jorden i mäktighet.
Troligen intager jorden,
likasom i avseende på
dess läge i rymden, en
mellanställning mellan
Mars med dess
synnerligen tunna och Venus
med dess jämförelsevis
täta atmosfär. Man
kunde ju då tycka, att
Merkurius borde ha
ännu tätare atmosfär,
medan denna planet,
som vi sett, är nästan
utan sådan. Detta senare förklaras därigenom att
Merkurius förlorat sin vridning kring axeln, så att den
ständigt vänder samma sida mot solen — likasom månen,
och troligen alla andra drabanter, ständigt vänder samma
sida mot centralkroppen — varför den från solen vända
sidan blir så kall, att alla gaser där förtätas till vätskor
eller fasta kroppar, om man undantar de flyktigaste två,
vätgas och helium, som å andra sidan ej kunna hållas
kvar av planeten på dess varma sida. Om därför,
såsom några astronomer, från Schiaparelli till Lowell,
påstått, Venus också alltid vände samma sida till solen,
skulle även denna planet vara utan märkbart lufthylle.
Enligt Bjelopolskys iakttagelser å Venus’ spektrum, vilka
emellertid fullkomligt strida mot Sliphers motsvarande
mätningar, skulle sagda planet ha en omvridningstid av
omkring 29 timmar. Den är dock ganska osäker varför
nya bestämningar vore högeligen önskvärde.
För att lära känna naturen av planeternas atmosfärer,
är det av stort intresse att lära känna vår jords luft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
