- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
101

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atmosfärens kemi.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dukterna med förkärlek fram, och vulkanerna ligga
därför ordnade i linjer längs efter dessa sprickor. På andra
ställen, där vulkanismen är mindre livlig, utmärkas dessa
sprickor av heta källor, vanligen avgivande mycket
kolsyra, stundom svavelsyrlighet och svavelväte. Längs
efter dessa sprickor äga också sättningarna i
jordskorpan rum; de kännetecknas av jordbävningar. Genom
iakttagande av dessa olika företeelser har man lyckats
att kartlägga förenämnda sprickor, som, liksom
sprickorna i en glasruta som krossats genom en häftig stöt
i en punkt, vanligen löpa ut i nära räta linjer från
denna punkt, det så kallade instörtnings-centret. Nedan
skola vi se, att dylika spricklinjer och instörtningscentra
äro karakteristiska företeelser på alla de himlakroppar,
som äro försedda med en fast skorpa, som är
iakttagbar från jorden.

Vi kunna nu lätt föreställa oss den allmänna gången
i atmosfärens utveckling. De gaser, som ursprungligen
förefunnos i atmosfären, voro alla, med undantag av
vätgasen, kvävet och ädelgaserna, starkt absorberande
i avseende på ljus och särskilt värme. Det är därför
naturligt att de planeter, som ej besitta en fast skorpa,
skola äga ett starkt absorberande dunsthölje, såsom ju
också är fallet med de stora planeterna (jfr fig. 10). Då
luften, efter den fasta skorpans bildning, genom
solljusets inverkan småningom befriades från dessa gaser, så
att huvudsakligen kväve och syre, samt något
ädelgaser och kolsyra jämte vattenånga, funnos kvar, sjönk
temperaturen ganska hastigt. Kolsyran utgjorde det
sista effektiva värmeskyddet. Då jordskorpan allt mer
tilltog i tjocklek, minskades även tillförseln av kolsyra,
vilken å andra sidan förbrukades genom förvittringen.
Temperaturen sjönk till följd därav sakta, dock så att
den visade utpräglade växlingar på grund av vulkanis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free