Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av flytande vatten eller sandstormar. Vi kunna emellertid
ej från jorden iakttaga dem. Möjligen motsvara de starkt
utbredda fläckar, som flera iakttagare, såsom Schröter,
Vogel m. fl., varsnat på Merkurius, bildningar liknande
»haven» på månen. Vogel trodde sig kunna förmärka spår
av vattenånga i Merkurius’ liksom i Mars’ atmosfär — utan
tvivel berodde detta i båda fallen på felobservationer.
Den del av Merkurius, som är vänd från solen, måste
utmärka sig genom en oerhört stark köld, förorsakad
av strålningen till världsrymden. Temperaturen torde
där ligga omkring 200 grader under vattnets fryspunkt.
Även de mest koncentrerade saltlösningar vi känna
frysa till is under utskiljande av salt långt över denna
temperatur. Något slags fuktighet i flytande form kan
därför ej gärna förekomma på denna sida. Även på
solsidan måste fuktighet fattas på grund av avdunstning
till den kalla sidan. Ödsligheten på Merkurius måste
därför vara vida större än på Mars, och omväxlingar på
Merkurius yta till följd av temperaturväxlingar äro så
gott som uteslutna. På grund av den så kallade
librationen framträda visserligen några partier vid gränsen
av den belysta delen stundom ur mörkret in i solskenet.
Men även från dessa delar bliva utan tvivel alla spår
av fuktighet bortjagade, under den tid de ligga i
solskenet, för att ej mera dit återvända.
Ej fullt så oföränderlig som Merkurius är jordens
måne, som på det hela taget ganska nära liknar nyss
nämnda planet. Månen vänder ständigt samma sida —
även den med en liten libration — mot jorden och
därför blir varje del av dess yta under halva tiden av den
synodiska månaden (29,53 dygn) belyst av solen. Denna
tid är likväl så lång att månytan under densamma antar
nära nog de temperaturer, som motsvara full
solbelysning och ständig natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
