- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
150

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rimfrost töas upp under högsommaren och där de sista
svaga organismerna fresta en hård tillvaro med en
mycket lång vintersömn hos deras frön eller sporer. Slutligen
skall även där den sista återstoden av liv försvinna och
endast sandstormarna skola bringa omväxling i den
ödsliga enformigheten, om man undantar de sista
utdunstningarna från jordens inre genom bergssprickorna.
Nedfallande meteoriskt stoft, som nu finnes orubbat endast
på havsbottnen, skall småningom täcka hela jordytan med
en mantel, som färgas tegelröd genom syrgasens
oxiderande inverkan. När också Syrgasen förbrukats, skall
meteoritstoftet bibehålla sin ursprungliga grågröna färg
och meddela densamma åt jordens bårtäcke.

Helt andra äro förhållandena på vår närmare solen och
även närmare jorden belägna grannplanet, den strålande
Venus, som tilldragit sig folkens uppmärksamhet från de
älsta tider. Temperaturen därstädes beräknas till i
medeltal 47 grader om solkonstanten antages vara två kalorier
per cm.2 och minut, och fuktigheten torde vara omkring
sex gånger så stor som på jorden, och tre gånger så
hög som i Kongo, som har omkring 26 graders
medeltemperatur. Luften håller där på fem kilometers höjd
ungefär lika mycket vattenånga som vid jordytan på
vår planet. Man kan därav förstå, att på Venus allt
skall vara drypande vått. Regnskurarna behöva
däremot ej medföra så mycket större nederbörd än hos
oss. Molnbildningen blir oerhört kraftig, och tjocka
regnmoln gå ända upp till bortåt 10 kilometers höjd.
Solhettan träffar icke marken utan de täta molnen,
varav kraftiga luftströmmar förorsakas, som medföra
vattenånga till högre luftskikt, där nya moln utfällas.
Därigenom åstadkommes ett starkt hinder för de
horisontella luftströmmarna under dessa stora höjder och vid
Venus’ yta råder nära nog vindstilla både i vertikal led,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free