Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tolfmanna kraft äfven denna gång hjelpt honom. Hatten trillade
likväl i häpenheten af hans hufvud och dref med strömmen; den
kom sedan i närheten af en fiskarpojke, som nedkröp i kullen
och lät lustigt föra sig vind för våg i den ovanliga farkosten.
Detta såg jätten, men på alltför långt håll, för att kunna göra sig
begriplig, att hufvudbonaden hörde honom till. Borta var den.
Nu stod han der vacker; barfotad, utan rensel och barhufvad.
Han stod der på bar backe.
— „Detta är för galet,“ sade han vid sig sjelf, „hemma var
det tråkigt, men utomlands är det rent af odrägligt; jag gör klokast
i att återvända.“ Men nu visste han, att han för detta ändamål
måste tillbaka öfver elfven, hvars andra strand han med stor lifsfara
uppnått; bekymrad satte han sig utmed elfven och funderade. Vi
veta redan, att han var serdeles fundersam.
— „Vattnet rinner friskt undan,“ mumlade han, „så kan det
icke räcka länge. När det upphört att rinna går jag öfver på
torra sanden.“ — Det var förnuftigt både mumladt och tänkt.
Han satt och satt och elfven rann och rann och så ofta
man läser omigen sagan, sitter han der ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
