Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander bad främlingen vara välkommen och lofvade att
följande morgon sjelf visa honom rätta vägen genom skogen; derefter
gingo de alla tre in i stugan, hvarest Maria snart dukade
bordet och till sin gästs ära iskänkte skummande öl.
Sedan de ätit och druckit och blifvit upprymda, anhöllo de,
att främlingen ville berätta något om sitt bergsmannalif. Han begynte
då förtälja många händelser, dem han sade sig hafva upplefvat
i grufvorna djupt under jorden. Flera af hans historier
liknade dunkla, underbara sagor, och så stor skicklighet egde han
att beratta, att det föreföll de lyssnande, som om de sjelfva vandrade
djupt der nere, hvarest sol och stjernor aldrig skina, och sågo
tacklorna belysa de svarta grufarbetarne samt hörde de underjordiska
källsprången sorla öfver deras klippgrund. När då en sakta
vindpust i den tysta sommarqvällen susade gonom träden utanför,
skakade den gamla betänkligt på hufvudet och Maria flyttade sig
tätt intill sin man och slog armen om hans hals. Slutligen berattade
främlingen: „Långt inne i de höga bergen, hvarest ädelstenarne
lysa och silfret flyter i klippornas ådror, finnes också en
skog, hvarest trädens löf äro af guld och blommorna af rubiner
och smaragder, hvilka lysa i mörkret som den klaraste dag. Denna
skog tillhör bergdrottningen och ännu har ingen dödlig menniska
haft sin fot derinne. Men när nymånen tändes, kommer drottningen
ur berget, ridande på jagt med sina hoffröknar, och lycklig är
den, som då kan ställa sig i deras väg. För honom öppnar sig
skogen med alla sina skatter, han kan lustvandra mellan träden
och fröjda sitt öga med guldets och de blixtrande ädelstenarnes
glans; och vill han stanna qvar under jorden, så skänker honom
den ^ sköna drottningen sin kärlek. Men det är nästan omöjligt
att fa se henne, ty blott en gång hvart hundrade år kommer
hon till dessa berg och stannar der tre månskiften; under denna
tid visar hon sig blott två gånger ofvan jord, och när de tre månskiftena
förflutit, begifver hon sig åter långt, långt bort till andra
berg. Hennes ankomst är nu nära för handen, derföre söka vi
grufarbetare oss annan tjenst, ty så länge hon vistas på ett ställe,
dölja bergsandarne de ädla metallerna för oss, att deras drottning
icke må bli störd, medan vi hamra på stenarne. Ja, hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
