Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosornas färgprakt; hans tankar voro bland bergen och när hans
unga hustru frågade hvad som fattades honom, svarade han: »Ingenting,
jag tänker endast på min lycka.“ — Men dag efter dag
gick och han förblef lika tyst och tankfull, utan att nämna orsaken
dertill.
Vid pass en månad hade förflutit sedan grufarbetarens besök,
och Alexander låg åter sömnlös på sitt läger; men vid midnattstid
steg han varligt upp, klädde sig, kastade en bössa öfver skuldran
och, sedan han kysst sin sofvande hustru, smög han sig ut på tå genom
dörren, för att icke väcka henne. Han gick med snabba steg mot
skogen.
Det var en mild, stjernklar natt och månen syntes som en
blek strimma pa himmelen, ty det var nytänning. Blommorna doftade
starkt i nattdaggen, en ljus, lätt dimma stod stilla i skogsbrynet
men när en vindpust flägtade, sväfvade den långsamt och i vågform
förbi de mörkgröna träden, hvilkas toppar långsamt svigtade,
så det såg ut som om de nickat högtidligt åt hvarandra. Då
Alexander kom till skogen, stannade han ett ögonblick villrådig och
vacklande; men snart utbredde han armarna till afsked af hemmet,
som svagt skönjdes genom dimman, derefter fördjupade han sig
bland träden. Tystnaden omkring honom afbröts nu endast när en
skogsfogel blef uppskrämd och tog till flygt mellan grenarne eller
en rabock hoppade förbi. Alexander följde en smal stig, som snodde
sig i många krökningar genom skogen, än uppföre en kulle, beväxt
med majestätiska bokar, än genom en däld, bärande i sin famn en
halft uttorkad bäck. Efter att ha gått en god stund, hörde han
långt borta ett ljud, först susande som vinden i säv, sedan starkare
och brusande. Han kom det närmare och plötsligt öppnade sig
skogen och framför honom låg den vildaste delen af de stora bergen.
En flod kastade sig skummande från den ena klipp-afsatsen till den
andra, vattenstralarne lyste som silfverperlor, medan fjellets topp
hade en snöhvit glans, eller, för att nyttja en annan bild, berget
med sitt vattenfall och sin hjessa liknade ett ofantligt jättehufvud
af sten med silfvergrått hår och böljande skägg.
Från skogen, som lag svart och hotfull bakom den unge jägaren,
tyckte han sig höra den bekanta uppmaningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
