- Project Runeberg -  Stjernblomman : sagor och berättelser för barn och ungdom /
33

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vände hon med honom till den stora salen, hyarest hon bjöd honom
dricka af hägaren, den hon ifyllde.

En dag sade drottningen till honom: „Ett månskifte är slut;
jag måste nu lemna dig, för att rida på jagt med mina tärnor.
Men min skog står öppen för dig; du kan gå in i den och vänta
mig der. När månen ånyo tändes, kommer jag för att hemta dig.“
Alexander såg henne rida hort med sitt följe på de svarta hästarne;
och då hon var sin kos längtade han att se den gyllene
skogen, hvilken han hittills förgätit. Han gick genom en urholkning
i bakgrunden af klippan och kom i en sal, ännu praktfullare
än den förste och då han vidare genomvandrat en mängd salar,
den ene större och mer lysande än den andre, låg på en gång
guldskogen utbredd framför honom. Denne gjorde sannerligen skäl
för namnet. Trädens stammar, grenar och blad voro klart guld.
Frukterna, som i tjocka klasar hängde under grenarne, voro genomskinliga
ädelstenar af olika färger; genom skogen flöt en ström af
silfver, hvars stränder huro smaragder i stället för gräs och der
rubiner voro blommor på gräsmattan. Men öfver all denna rikedom
hvilade en dager såsom om morgonen innan det blifvit
tillräckligt ljust. Man såg hvarken sol eller måne och himmelen
hängde som ett grått tält, spändt öfver skogen. En graflig tystnad
rådde; foglarna sjöngo icke, emedan de voro af guld, och af samma
orsak doftade ej heller blomstren. Det ena trädet liknade alldeles
det andra, den ene fogeln den andre, det var en oändlig enformighet,
som slutligen tröttade Alexander, så att han satte sig ned
och insomnade. Då hade han en dröm. Han tyckte sig sitta
utanför sitt hem på den fria platsen i skogen och vid sin unga
hustrus sida, ty bergdrottningen hade väl kunnat grumla hans tankar
med förgätenhet, men öfver hans drömmar egde hon ingen makt.
Desse nedsväfvade som goda englar till honom, för att frälsa hans
själ. Men när han nu såg Maria, var hon blek och sorgbunden.
På hans fråga efter orsaken härtill, svarade hon med sin vanliga
kärleksfulla stämma: „Du har varit så länge borta ifrån mig.“
Dervid öppnade han sina armar, för att trycka henne till sitt hjerta;
men försvunnen var hon och drömmen var slut. Han vaknade
och glömde allt, när han åter hörde guldbladen rassla för vinden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernblom/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free