Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Bruno fäste eii skarp blick på den andre, men
denne såg så godsinnad och beskedlig ut, att det
svar, som var nära att slå ned lionom,
förstummades på vår musikers läppar. Han sade endast:
— Jag vet knappast, om jag har något skäl
till glädje.
Han gick några steg fram mot gossen, men
Gösta lät sig icke bekomma af sin förre väns
stelhet och tvära sätt.
— Yet du hvad, Bruno, jag slog mig på att
läsa, jag, samma år vi blefvo bekanta och är för
närvarande ordinarie häradshöfding — det lefver
man på bättre äa på att^göra ingenting. — Yisst
var det roligare att, som jag gjorde förr iveriden,
flacka jorden rundt och låta pengarne valsa, men
man skall ju någon gång bli lugn och sansad. —
Du liar inte heller blifvit yngre på den här tiden.
Jag tror sannerligen, att ditt hår börjat skifta i
grått.
— Ja, liksom så mycket annat.
Bruno vände sig till gossen. — Hvad har du
gjort, Edvard? Har du ritat? Få se! — Ja
vas-serra, men starkare skuggor, gosse! Du håller
alltid dina teckningar för ljusa.
— Om du vore konstnär, skulle du visst måla
allting svart, inföll Gösta.
— Nåja, det är ju modernt.
— Det är visst för mörkt att rita mer i qväll,
farbror, sade Edvard.
— Du vill gå till paviljongen, kan jag tro?
— Ja-a!
— Hvad är det här? — I hörnet af gossens
ritning hade hans farbroder upptäckt ett par fint
textade bokstäfver. — L N, livad skall det betyda?
— Ah, ingenting!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
