Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
— Då förstår jag, hvarför det blir så tidigt
mörkt om qvällarne. Skynda dig, Edvard — eljës
går du miste om första valsen.
Gossen tog sin ritbok och sprang för att dölja
sin förvirring rätt utför berget.
— Nu bär det af mot idealet, upplyste Gösta.
— Jag tänker, att hans L N är lättare
hunnen.
— Och vunnen.
Bruno såg upp. — Vunnen? Tänker han på
att vinna henne? — Går du med dit ner?
— Vänta ett ögonblick, min bror. Efter jag
råkade dig så här oförmodadt, så låt oss passa på
tillfället och tala ett par ord med hvaran. Säg mig
först, om du har något förtroende till mig?
— Du är ju en gammal vän.
Gösta visste icke rätt, om de varit allvarsamt
eller ironiskt sagda, de der orden.
— Men du har visst många vänner?
— Ja bevars, när det till exempel gäller att
skratta —
— Då måtte du inte vara mycket tillsamman
med dem.
— Hvarför tror du det? Är jag då inte glad?
— Hvad skulle du ha för orsak till glädje?
— Orsak? Kan det finnas mera än ett
glädje-bringande medel? Fråga mina vänner.
— Du är mycket förändrad, Bruno.
— Man säger det. — Vi kan ju gå framåt
vägen här, eller hur? Vill du hafva en cigarr?
— Du, som förr var så liflig, fortfor Gösta,
— hur är det möjligt, att du kunnat gifva vika
för ett sådant lynne, som ditt nuvarande? Du
kommer att täras bort och att gå under. Kan inte
ens din konst, som du älskade så varmt, hålla mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
