Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
— Det var ett pojkstreck alltihop, sade han.
— Numera är det icke värdt att hålla på den
historien, som för öfrigt är mycket enkel. — Vi voro
ute och reste, Alexis och jag. Du känner inte
Alexis. I München skulle vi försöka vår lycka på
spel, — vi voro efter en qvarts timme tusen mark
rikare än förr, — så gjorde vi en extratur till
Yenedig och Florenz —
— Aha, och gick på teatern — och der
passade du på och skulle se på kärestans porträtt
—-jaså, du bar det på dig, din filur — och så
tappade du det.
— Alldeles riktigt! Yår italienska resa, som
blott varade en vecka, fick inte talas om för någon.
Mina och ännu mer baron Alexis’ föräldrar skulle
ansett sin son som en förtappad syndare, om de
vetat, att vi varit på ett hemligt spelhus — och
vunnit —
— Men nu, när tio år ha gått, nu har du
väl ingenting emot, att jag ställer allt till rätta
igen.
— Hvad menar du?
— Att jag talar om verkliga förhållandet.
— För hvem?
— För Siri, naturligtvis. — Ja, du har rätt
att titta på mig. Du skall veta, att vi ha kommit
hit tillsamman, Siri och jag.
— Hit? — Ensamma?
— Med hennes bror, sjökaptenen. Jag råkade
dem i Berlin. Hon hade kort förut skänkt bort
en korg — åt grefve Hård vid svenska legationen.
— Det var skada. Hon skulle ha tagit sig
bra ut som grefvinna.
— Men hon älskade honom inte.
— Inte behöfver man nödvändigt gifta sig
just med den, man älskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
