Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
var sig fullkomligt lik, men hon skrattade ej nu
mera käckt som då, och hennes barnsliga, yrande
glädje var bytt till allvar.
— Detta är min älsklingsplats, sacle Bruno.
Han skulle ju säga något.
— Vill ni inte sitta?
— Tack, jag liar suttit hela dagen.
Han blef stående med blicken vänd ut mot
hafvet.
— Hvilken praktfull solnedgång det var i
qväll, sade Siri. — Hvad heter den liär viken?
— Man kallar den drömmarnas vik.
— Är det derför, ni valt detta ställe? sporde
hon med en skymt af den forna skalken i ögonen.
— Kanske fröken vill ärfva det, när jag reser?
frågade han tillbaka.
Siri hade satt sig på torfbänken. Hon ritade
med parasollskaftet cirkelbågar i sanden.
— Det var en tid, sacle hon, — då vi kallade
hvarandra för du.
— Ja, den tiden har varit, sade Bruno.
— Minnet af det flydda tycks också vara
förgånget.
— Nej, tyvärr!
— Hvarför är ni så förändrad, Bruno?
— Vet fröken inte det? Han tände en ny
cigarr.
— Nej.
— Jag sade ändå förr mer än en gång, att ni
hade en skarp blick.
— Och jag, som då var så oerfaren, trodde,
att edert omdöme aldrig slog felt.
— Ja, fröken var alltid ärlig. Ni tyckte om
att smickra.
— Det gjorde inte ni, min herre. Ni var
mycket uppriktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
