Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
— Ja, jag säger, nu som då, allticl ut min
mening.
— Då tilltror jag mig också på fullt allvar
den der goda egenskapen, ni nyss tillade mig, och
om ni tillåter, skall jag tala om för er orsaken till
er förändring.
— Om det roar er, så mycket gerna. Ni har
haft lång tid att förbereda er.
— Dessa åren ha inte gjort er artigare.
— Jag har aldrig varit artig, sade ni inte
det nyss?
— Ni har alltid handlat omedvetet,
instinkt-likt, Bruno, ni var ju ögonblickets man. Ni sade
ofta ord, som ni sekunden derefter ångrade.
— Jag gjorde också mer än en gång, hvad
jag sedan ångrade.
— Vet ni, jag tänker rätt ofta på dessa
sommardagar, yttade Siri. — Kommer ni ihåg den lilla
spången mellan holmarne? Ni behöfde endast visa
er der, så kommo svanorna simmande, — ni var
så väl anskrifven hos alla. — Och pilarne, som
sträckte sig ut öfver vattnet.
Bruno såg fortfarande ut öfver sjön, han
svarade ej.
— I barken på den ena stod ett namn,
fortfor Siri.
Bruno rörde sig icke.
— Der stod mer än ett, sade han med låg
röst.
— Nu ha de nog grott igen.
— Nej, det kunna de aldrig, det vet ni lika
väl som jag.
Han hade tagit ett steg emot henne, och hon
visade på torfsoffan, som hon satt på.
— Vill ni nu sitta ned?
« Bruno satte sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
