Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
mar. Och då jag såg uppåt, så tyckte jag, att
himlen öppnades — det var ett stjernfall mera
lysande, än jag någonsin skådat. Jag visste
knappast, om jag önskat något i samma ögonblick, alla
mina tankar, mina förhoppningar voro så sväfvande
på den tiden. Jag visste knapt, livad jag ville, jag
tänkte inte på någon framtid, hade glömt det
förflutna och lefde för minuten och visste inte ens,
hvarför jag var så lycklig.
____Det var bra löjligt af herr Bruno att
prata sådana ord, det fann han sjelf, men efter
lian nu slagit in på en ny, obanad väg, så kunde
lian. ju fortsätta. Det gjorde ingenting för en
gång....
— Och orsaken till denna förändring? Ja, det
tjenar till ingenting att hålla på den — det var
så länge sedan — och nu är ju hösten
kommen —
— Sommaren är mycket kort i norden,
inföll Siri.
— Ja, nu är det ju ingenting, som hindrar
oss att tala lugnt och sansadt om alla
barnsligheter.
— Vid tjugu åx —
— Ja, vi utvecklas sent — ni vet lika väl
som jag, att orsaken till min vårs korta
varaktighet var ingenting annat än ett barn, som enligt
hvad jag trodde —• ty jag dömde ju efter utsidan
— aldrig tänkte sig för, som skrattade så, att bergen
gåfvo eko rundt omkring, och som yr som en
fågel flög från det ena våghalsiga tidsfördrifvet till
det andra. — När vaknar förståndet hos
menniskan, vet ni det? Kanske på trettitalet — så vida
det inte, som nog ofta sker, förblir fàngsladt för
hela lifvet. .— Och ändå trodde jag — ja, jag
vågade tro — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
