Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
— Ja visst, så vida ej en dylik ängel från
det höga åtager sig min omvändelse.
— Bruno!
Han hade fullkomligt återfallit i sina förra
talesätt.
— Ja, du Siri var alltid god, och det är
verkligen ett nytt bevis på ditt ädla hjerta, att du nu
velat föra mig in på den smala vägen, som leder
till–
— Tyst! Säg inte ut! — Eller rättare, säg
ut, säg ditt hjertas mening. Den obemärkte unge
mannen, som ingen kände och som ingenting var,
honom kunde du leka med, honom kunde du håna
och förebrå och kasta bort, — men konstnären,
som ej ens behöfde nämna sitt namn, för att bli
igenkänd och hyllad, honom söker du nu upp för
att under en täckmantel af gamla minnen och
gammal — vänskap — —
— Siri! — Tyst!
Hon tystnade ovilkorligen vid ljudet af dessa
ord, de kommo så häftigt, lidelsefullt, men på
samma gång så sorgset bedjande från hans läppar.
— Du tänkte kanske ingenting ditåt? sporde
hon.
Bruno såg bort, han såg på hafvet, som
brusade som förr, på stjernorna, som blinkade och
vinkade, på gräset framför honom och på cigarren,
som han tappat, lian visste icke när, och som låg
der och rökte.
— Nå ja, kanske — man har så många
föi-flugna tankar, svarade han med något sväfvande
röst.
— Och så många orättvisa, tillade Siri. —
Bruno, clu har blifvit öppenhjertig, — hvarför skulle
icke äfven jag kunna vara det? Jag vill alls inte
göra mig bättre än jag är. Ja, jag har längtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
