Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
charakterslösa skald i de mest glödande färgor kunna afteckna den
högsta etiska fullkomlighet och deremot den sedligaste i
de åskådligaste bilder skildra motsatsen af sin egen själs
sköna harmoni. I följd af dessa premisser borde hvar
skald såsom sådan älskas eller hatas. Hvad han varit
såsom menniska för sin lilla omgifning bör ej förvilla
vårt omdöme och störa vår njutning af det sköna, han
för alla tider och menniskor framalstrat. Endast den
poetiska bildningshistorien vore derföre det vigtigaste vid
hvarje skaldeporträtt. Men denna är icke fullkomligt möjlig
ty de osynliga intryck, de tankeserier, som ifrån lifvets
spädaste ålder genomtåga själen och öfva ett högst verksamt
inflytande på individens bildning, kunna ofta blifvit
väckta af så små yttre anledningar, att den dem erfarande
sjelf ofta glömt dem. Verkningen stod qvar, det
verkande försvann. Dessa eggelser inkomma således
aldrig i individens sjelfbildningshistoria, mycket mindre i
hans bildningshistoria, af andra tecknad. Dessutom är
denna poetiska bildning aldrig regelrigtigt progressiv; ej
en maschinists skicklighet, som ständigt ökas och alltså
evigt kan förbättra och fullkomna sina alster, utan att
de någonsin under hans hans hand kunna återgå till sin första
ohjelplighet. I andens rörliga, om man vill svaga,
natur ligger möjligheten och nödvändigheten af ett återfall.
Exemplen tala. Huru mången skald har ej i sin
ungdom diktat sina herrligaste sånger, hur mången har
ej blott då och då haft ljuspunkter i sitt skaldelif,
mellan hvilka mattighet eller medelmåtta legat. Detta har
sin grund i skaldeingifvelsens tillfällighet och skaldebildningens
natur. Inspirationen kan ej när som helst tvingas
att öppna utsigten öfver phantasiens verld. All konstlad
ingifvelse är oäkta. På frukten kännes trädet. Dessutom
är all bildning lik en vandring uppåt en brant,
skogbeväxt och bergig höjd. Stigarne äro obanade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
