Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härstammande från Dalarne. Det stora året 1648 befordrades
han af Christina till vice president i Dorpts Hofrätt,
ehuru han icke genast tillträdde detta embete, utan
qvarstannade i Stockholm såsom Antiquarius eller, såsom
det då hette, Custos regni, och förrättade
hofcancellersembetet vid fremmande sändebuds presentation.
Stjernhjelms medfödda flärdlöshet kunde likväl ej nedtystas
af dessa ynnestbevisningar. Såsom alltid öppen i sina
yttranden, kanske för mycket, förklarade han i bitande
epigrammer och kortvilliga omdömen sitt ogillande af
Christinas flärd, slöseri och oskick. Man var icke heller
utan misstänkar det han deltagit i de demokratiska
stämplingarne, som hade till följd Messeniernas bestraffning!
Stj. var, att sluta af hans fritalighet och liberala
åsigter i andra ämnen t. ex. religiösa, en äkta liberal Svensk,
som lika mycket hatade den absoluta kungamagtens
ovisa bruk, som aristokratiskt förtryck och demokratiskt
vingleri. En dålig regent ansåg han värd tadel,
om ock ej offentligt, och af hans fritalighet häri drog
man misstankar, som i Messeniernas sak voro ogrundade.
Han skämtade blott öfver Christinas gunstlingar.
Bourdelot retade han genom följande qvickord. Bourdelot hade
en vacker dag sagt åt Stjernhjelm, som gick och såg
knarrig ut, ”tu es valde morosus;” Stjernhjelm svarade
”tu es ultima syllaba.” Om Christinas gunstling skräddar
Lejonerona, som upphöjd i adligt stånd upptagit
detta ”stolta hamn,” sade han, ”rem bene tetigit,” han
har fört sin nål väl. Detta bars för Christina , som först
lät honom erfara sitt missnöje derigenom att hon insatte
honom i Krigs-Collegium på ett rum, som ej motsvarade
hans ålder; befordringsrätt och förtjenster. Qvickt,
men något för rätt fram, yttrade han sig deröfver
ogeneradt. Tjensteandar uraktläto ej att inberätta detta för
den vredgade monarchinnan, som till stråff lät tillsäga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
