Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Virginium med i sin inre kammare, ok efter stor
förberedelse kommer han fram med et mikroskop eller
synglas, deri han hade inslutit en lefvande l-s. Som nu
l-sen gaf et sällsamt anseende, ok Virginius allrig förr
hade sett sådant, ser han henne ej utan bäfvan ok fruktan
an. När han hade detsamma länge förtegat, uppenbarar
han det ändteligen för sin hustru, ok hustrun sedan
för andra. Omsider bringas saken så vidt, at Stjernhjelm
måtte bekänna allt ihop, huru det var tilgånget,
at Doctor Virginius hade ansedt en l-s för en Spiritus
familiaris.” Det Liffländska presterskapet bannlyste
honom och befriade honom från detta bann först, när han
aflagt sin trosbekännelse i ett tal mot Atheismen.
Anledning till fanatismens utbrott stogs äfven af hans
skämtsamhet, som dock icke var fransk flygtighet, ty han sjelf
uppfyllde hvad han fordrade af en god skämtare: ”det
vore väl om en svensk bergsmans plumphet och en fransmans
galanteri komme att blandas tillsammans, halfparten
af hvardera, så att barnet blefve en ärbar frihet och
lustighet. Deraf skulle deras ande mera uppqvickna och
dock behålla dem gamla svenska ärligheten.” Ärbar var
han alltid i sitt skämt som i sina handlingar. Columbus
”frågade hvad han tykkte om amore? Han svarade, at
amor, pulchri, honesti, virtutis är det högsta, som vi här
hafe. Men amor venereus är lika mykket, som lust til
at gå och göra en annan naturlig gerning, dok så vida
han fölger honestum ok ärbarheten, är han et condimentum
vitæ humanæ, ad generis humani propagationem.”
Hans goda lynne förnekade sig aldrig, ej engång i
olyckan. ”Han var af en stålhård natur emot motgång.
Hade ofta intet mer än en tredalers plåt i penningar,
dock var han lika glad och lustig: då han hade mycket
mådde han väl, och då han hade litet kom han likväl
dermed ut!” — Ja han behöll detta fröjdiga gemöt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
