Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”at ingen Olyckos Anstöt, ehuru swår han ock kunde
wara, har någonsin förmådt hans Glädie utur hans Hierta
störta: Ja, det iag wäl på hans döda Mull hönom må
efftersäja, när han en gång emellan Swerie och Liffland
på alt sitt goda hade lijdit Skepsbrått, och Folcket, med
möda undsluppit, hade råkat på Landet gode och
medyncksamme Menniskior, då har han, sijendes alla wara
häpne och modfallne, mäd lämpeligit skämt, glade
åthbyrder och rolige optog framkommit, och där med icke
återvändt, förr än hela det bedröfvade följet war upfriskat,
och lijka som å nyo uplijfwat, at hwar och en
sin å färde warande nödh snart aldeles förgat och
förglömde.” — Ja han gaf alltid att förstå ”at hans Sinne
war mycket starckare, är at thet efter Lyckans ostadighet
skulle weeka och omdrifwas; och at hans innerlige
Nöje bestod i hans Kroppz Hälsa och des nödtorfftige
Underhåll, så och i ett gött Hierta, ährliget, fromt och
wettigt Lefwerne, samt thär af flytande Gunst och
Afhåll ibland Folck. Jämte en wiss förtröstan at Gudh,
som honom dhe Gåfwor hade förundt, wore och wisserligen
honom sin Näringzdeel, hvar met han sin wärld
kunde igenomkomma, förunnandes, när han dhe Gåfwor
wäl anlade. Til hwilket hans Nöye tilsköto och intet
lijtet hans Studier och Böcker, med them han lijka som
af en hoop opwachtare omringad, en gång och annan,
wijd min ankomst uthbrast: quam dulce est sapere!” —
Oaktadt hans glädtighet, lefde dock hos honom en djupt
allvarlig åsigt af lifvet, ty han kallade lifvet οναρ σκιας,
skuggan af en dröm, det yttre skenet af verklighet och
utropade med Persius, när han såg lifvets marknadshwimmel
i brokigt virrvarr spela omkring sig endast för jordiska
mål: O curas hominum, O! quantum est rebus
inane! O menniskornas bekymmer, huru allt är
fåfängligt! — En följd af det ringa värde han satte på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
