Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kråkorna kunna ej utestängas eller deras skrätt åt hela
herrligheten förhindras: Här afbildas all slafviskt imiterande
konstpoesi, primo reformationslatinets och sedan den
tyska och franska i Sverige. På andra ställen i den
civiliserade Norden ser man, ehuru sällan, natuten
öfverlåten åt sig sjelf i engelsk smak, blott något ansad
af konsten. I stilla parker träffar mån den vilda linnæan
bredvid tulpanen, man träffår der näktergalen bredvid
gråsiskan, skogsdjuren bredvid husdjuren, alltnog
der är allt paradt på fritt sätt och bär spår af ett
förunderligt ungdomligt lif. Der är oss godt att vara.
Detta är en bild af den egentligen fullbildade konstpoesien,
som förmält sig med naturpoesien.
Den fornscandinaviska sångens och sågans vilda
vikingadagar, öfverfulla med vapengny och sköldebrak
och mjödhorn, häde med hedningalifvet dragit bort och
efterlemnat sina spår i det christna folkminnet, nu
gestaltande sig till kämpavisa, i stället för vikingvisa. Den
kraftfulla, vilda, råa, oformliga, ur den gamla Nordbons
lif, sällan ur mensklighetens innersta hjerta, tagna
sången, var tystnad. Den hade skrinlagt sig i
pergamentsmonumenter på Island. Dock anklangen deraf,
visan om den christnade vikingen, som stred på samma
gång för Thor och himmelrikets Vårfru, tog tukt och
aga af Christendomens milda lära. I dess sångskola
tämdes dess röst småningom, till slut så, att
Nordmannasinnets stål veknade till bly, förslöades. Den vilda
sångfogeln tämd sjöng ej mera om kämpar, såsom de
der voro för mycket hedniska, den sjöng om riddaren,
den sentimental vordna kämpen. Menskligheten var nu i
friaråren, der kärlek och känslor och ett jag som söker
ett du, ett han ett hon eller tvärtom, på entonigt vis
genomlöper hela tonscalan från moll till dur, piano till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
