- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
10

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Himmel och jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

byggningsmännen bortkastat, och naturen måste följaktligen
växa upp till deras oförsonlige fiende.

Men i de dagar, då Columbus skref från Jamaica: »El
mondo es poco! Digo que el mondo no es tan grande, come dice
el vulgo!»
[1] och då ur den döende Copernicus händer mottogs
det verk, som – fullbordadt samma år Amerikas upptäckare
afled – utgjorde frukten af en dilettants sent, men till
storartad utveckling mognade tankar och som nu öfverlemnades åt
män »af facket» såsom ett dyrbart testamente; [2] då bortskars
starren från mensklighetens ögon. Operationen var smärtsam,
det nya ljuset bländande; – som ett barn skymfade och utfor
patienten mot sin läkare. Dock så småningom vande sig ögat
vid klarheten, den unge patientens motstånd vardt allt svagare,
han återtog till och med månget förfluget ord, i det han, om
än långsamt, började inse ljusstrålens välgärning, sanningens
oskattbara förmån.


Jordens litenhet, dess beroende af solen och hennes deraf
betingade likställighet med de mörka planeterna måste med
nödvändighet tillintetgöra dess innevånares inbilskhet. Med den
växande kunskapen om den harmoniska verldsbyggnaden och
dess underbara lagar försvann betydelsen af menskliga
hugskott, och hvad som från tidens begynnelse gällt såsom en
andens upphöjda byggnad, hvars spetsar nådde in i evigheten,
flöt bort som en dimbild inför himmelens stjernor.

Nu var närmandet till naturen inledt. Icke i bäfvan för
henne, icke i hat till hennes uppenbarelser utan i studium, i
kunskap om och i efterbildning af henne skulle menniskan
pröfva sina krafter, besegra naturen och återeröfra sin förlorade
storhet.

Hela strömmen af menniskans andliga verksamhet rullade
nu sina vågor från de spetsfundiga metafysiska funderingarnes


[1] Jorden (af folket än i dag kallad »verlden» -- el mondo) är liten;
jag påstår att jorden ej är så stor, som folk säger.
[2] Copernicus var knapt ett år professor i Rom och sysselsatte sig
sedan endast enskildt med astronomiska studier;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free