Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva vi dock i vår tid förlorat rättigheten att tro på några
»omöjligheter». Ännu för tjugo år sedan var man fullkomligt
öfvertygad om den eviga omöjligheten af att se en
solprotuberans utom vid en total solförmörkelse; och nu? – Ännu 1850
uttalade sig en astronom derhän, »att det aldrig skulle lyckas
att på fotografisk väg erhålla brukbara kopior af himmelska
föremål, så mycket saken vid första påseendet än kunde synas
hafva skäl för sig och oaktadt man ej kunde frånkänna den
teoretisk möjlighet.» Och nu? – Sålunda har i verldsalltets
stora predikan vetenskapen ännu ej på länge sagt sitt sista ord.
När solen en gång genomlupit ett för oss märkbart stycke af
sin verkliga bana, så skall hela denna bana kunna beräknas
och dess brännpunkter utfinnas; men dermed voro en stor
hemlighet afslöjad. Vi få öfverhufvud ej glömma, att
astronomien – ifall man vill personifiera henne – började jollra i den
alexandrinska perioden, tala rent med Copernicus och Kepler
– men först i vår tid började hon gå i skola, der hon får lära
känna och begagna de verktyg, som äro nödiga för hennes
utveckling. Hvad som skall varda af det barnet? Kunskapen,
härom är ett senare slägte förbehållen, men vi skatta oss
lyckliga att se det i så goda händer och på så god väg!
Men om icke efter en uppnådd högre utveckling ett
stillestånd, ett så småningom skeende aftagande af krafterna och
slutligen fullständig domning åter skall komma att inträda?
Detta vore tänkbart, om de tider kunde tänkas återkomma, då
vetenskaplig forskning betraktades såsom ett aflägsnande från
Gud, tron på naturlagarne såsom religiös otro och spanandet
efter naturens hemligheter såsom dödssynd. Då skulle utan
tvifvel himmelen åter förlora sitt värde och sjunka djupt under
jorden; den sistnämnda skulle åter varda verldsalltets
medelpunkt; i samma mån som menniskan aflägsnade sig från
naturen och föraktade dess lagar, skulle hon ock tilltaga i sjelfklokhet,
ställa sina egna hugskott öfver naturlagarne och bringa dem
till verkställighet med tyrannisk grymhet. Menniskohjertåts
ondska är omätlig som verldsrymden och oförgänglig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
