Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om stjerntyderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20 OM STJERNTYDERI.
och månen. Deras dagliga ställning bland djurkretsens
stjernbilder antecknades omsorgsfullt. Af solen erhöll man den bästa
kunskapen om vigtiga tilldragelser. Dernäst korn, säger
Diodorus vidare, teorien om djurkretsens tolf tecken. Dessa voro
gudar, hvilka i tur och ordning herskade öfver årets tolf
månader. Hvarje månad var delad i tre afdelningar, för hvilka 36
stjernor stodo i spetsen såsom rådgifvande guddomligheter.
Huf-vudguddomligheterna voro solen och månen. Den hälften af
dem, som var öfver horisonten, herskade öfver de lefvande, och
den andra, ännu ej uppgångna hälften förde spiran öfver de
döda. Dessutom gåfvo de ytterligare akt på de fem planeterna
(Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus), som hos dem
kallas »tolkar», emedan man af deras särskilda rörelser kunde
förutsäga framtiden.
Bland planeterna gåfvo de noggrannast akt på den, som
hos grekerna hade namnet Chronos (Saturnus), men hos
kaldé-erne »den gamle Sel», emedan han var den högste planeten.
Han kallades äfven »den uppenbarande» 1 och utmärktes med
den högsta dyrkan.
De manlige planeterna voro: Bel (Jupiter), Merodach (Mars)
och Nebo (Merkurius). De qvinliga: Sin (månen) och Mylitta
eller Baalthis (Venus).
När nu ett barn föddes till verlden, rådfrågade man
konstellationen, d. v. s. planeternas ömsesidiga ställning 2 och detta
förfarande har under benämningen -»ställa horoskopet eller
nativiteten’» gått i arf till alla folk ända ned till Ludvig XIV:s
födelse. Att ganska mycket af det, som sålunda förutsades,
sedermera verkligen äfven inträffade, kunde af begripliga skäl
ej uteblifva, och så befästes allt mer och mer tron på
ofelbarheten af detta orakel. Kedan på Alexander den Stores tid
stod astrologien i högt anseende. 3
1 Diod. Sic. II, 30.
2 Cic. de divina. II, 42, 43. Strabo. XVI, 739.
3 Diodor. Sic. XVII, 13. Quint. Curt. IV. 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
