Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Miniatyrmålning af verldsalltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66 MINIATURMÅLNING AF VERLDSALLTET.
»Den nya stjernan», fortfar Tycho Brahe, »fann jag utan
töcken fullkomligt lik alla andra fixstjernor, blott med ännu
starkare glans än stjernorna af första storleken. Dess ljusstyrka
öfverträffade Sirius’, Lyrans och Jupiters. Endast Venus kunde
täfla med den i klarhet, när hon är närmast jorden. Personer
med skarpa ögon kunde vid klar luft urskilja den nya
stjernan till och med midt på dagen. På natten, när himmelen
var molnhölj d och alla andra stjernor voro beslöjade, sågs den
flera gånger genom moln af måttlig storlek.» Eedan i
december 1572 började dess ljusstyrka att aftaga. I mars 1574
försvann den nya stjernan spårlöst för blotta ögat, sedan hon
lyst 17 månader i rad. (Teleskopet uppfans först 36 år
senare.)
Tycho trodde sig häri hafva sett bildningen af en ny
verld, medan hans motståndare Cardanus ansåg den så
plötsligt uppträdande och sedan åter slocknade himlakroppen för
de vise männens stjerna från Österlandet. Andra påstodo, att
man haft framför sig det imposanta skådespelet af en veiids
undergång, förorsakad genom en oerhörd brand. Mädler och
med honom de sansade astronomerne luta imellertid åt den
åsigten, att denna företeelse blott vore ett upprepande af en
redan år 945, under kejsar Otto den store, och 1264 likaledes
i stjernbilden Cassiopea iakttagen utomordentlig ljusutveckling,
som eger rum å en der befintlig verldskropp på vissa perioder
med ungefär 300 års tidsskilnad. Efter denna beräkning
borde skådespelet åter upprepas mellan 1880 och 1890.
Framtiden får utvisa, hvad vi böra tänka om denna hypotes.
Iakttagelsen har i andra stjernbilder hittills inregistrerat omkring
20 liknande fall, af hvilka likväl intet uppnår det omnämnda
i storslagenhet. Ännu i nyare tid (det var natten till den 12
maj 1866) uppflammade vid s i stjernbilden Kronan en liten
stjerna af nionde storleken. Att i den omätliga verldsrymden
omhvälfningar försiggå, om hvilka vi ej hafva en aning, är
ett faktum, som naturligen följer af himlakropparnes oändliga
mångfald och antal. Att verldar uppstå och förgås, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
