Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Samtal om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 SAMTAL OM MÅNEN.
på en del ställen träd, lika bladlösa som om vintern. Det
tycktes som om alla årstiderna här räckte hvarandra handen
till en evig harmoni. Af djur sågo vi blott en liten älsklig
strimmig quadruped, ungefär 3 fot hög: en miniatyrzebra, som
alltid påträffades i små hjordar på kullarnes gröna matta;
vidare två eller tre arter långstjertade fåglar, som vi ansågo
för guld- och blåfasaner. På stranden varseblefvo vi en otalig
mängd enskaliga musslor och bland dem åtskilliga stora, flata,
som af alla tre mina kamrater ansågos för ammonshorn; och jag
tillstår, att jag var tvungen att frångå min skeptiska tro på
kisel. Klipporna längs stranden voro alldeles undergräfda af
floden; de voro mycket urhålkade, och gula kristallstalaktiter,
gröfre än ett manslår, sköto fram på alla sidor. I sjelfva
verket tycktes hvarje rot på denna ö vara kristalliserad: massor
af affallna glänsande stenar funno vi på hvarje strand, som vi
undersökte, och på hvarje stycke land. Det hela liknade
mer en skapelse af österländsk fantasi än en fjärran afvikelse
från naturen, som genom vetenskapens makt var bragt inom
synhåll för våra ögon. Den påfallande olikheten af denna
ö med alla andra, som vi funnit i före nämda vatten, liksom
dess afstånd från fastlandet, ingåfvo oss den förmodan, att den
ej utgjort en del af detsamma, då dessutom en bågforniigt
inskjutande bugt på ön inneslöt en rad mindre öar, hvilka
sträckte sig rakt mot land. Denna ö var en ren qvarzklippa,
hvilken utan omgifvande strand likt ett torn reste sig ur det
blåa djupet; dervid glänste hon i solen som en safir, liksom
äfven alla de mindre öarne, hvilkas beherskare hon tycktes
vara. Vår teori bekräftades hastigt, ty hela fastlandstranden
var besatt med dessa oåtkomliga juveler, och när vi riktade
vårt instrument så, att det inneslöt den yttersta randen af
planetens upplysta omkrets, kunde vi ännu se dem skimra i
sammanträngda rader genom en region af hundratals mil. I
sjelfva verket kunde vi ej utforska slutet på detta sagoland,
ty då dessa spetsar genom planetens libration undandrogos våra
blickar, aflägsnade vi oss från dess. vestliga gräns.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
