Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Samtal om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMTAL OM MÅNEN. 107
sjelfförståendes blott förslå till förklaring af de ljusa vallringarne,
och skulle, beträffande bildandet af strålsystemen och
Ijusfläc-karne långt ifrån, en vulkan ej kunna komma i betraktande.
Vi torde derför knapt kunna frångå den af Mädler uppstälda
hypotesen, enligt hvilken det varit h e ta gasströmmar, som
»angripit» stenmassan och förhöjt dess förmåga att reflektera ljuset.
Dock när Mädler dervid begagnar uttrycket »oxidering» och
låter gaserna från de mest olika punkter af månytan taga sin
väg »till en enda stor skorsten, som stod dem till buds på det
nuvarande ringbergets plats», så förmå vi icke följa honom längre,
alldenstund alla tecken tyda på att strålarne och ljusfläckarne
hafva en desoxidering att tacka för sin uppkomst. Ty vi veta
nu, hvilken rol väte öfverhufvud spelar i verldskropparne; vi
veta vidare, att de väldiga eruptionerna på solen åstadkommas
af brinnande vätgas, och det ligger redan derför nära till hands
att tillskrifva måneruptionerna samma ämne. Slutligen är det
oss bekant, att syre, när det förenar sig med en fast kropp,
försvagar dess förmåga att reflektera ljusstrålar. Antaga vi
tillvaron, af luft eller vatten på månen vid dess tidigare stadier
(hvarför inga motsägande skäl kunna angifvas), så skulle den
mörka färgtonen hos några månfläckar vara förklarlig genom
oxidering. Nu tanke man sig strömmar af vätgas under den
hårdnade ytan uppstiga ur djupare remnor eller i de under
den första skorpan befintliga trögflytande lagren bana sig väg
från samlingsstället åt alla håll; måste icke då, med vätets kända
egenskap att desoxidera allt, markens reflexionsförmåga å alla
de ställen, som befinna sig öfver gas strömmarne, åter höjas.
Den afsvalnande skorpans tryck på den under ytan samlade
vätgasen skulle förorsaka antingen dess genombrytning eller,
om skorpan är mycket hård, dess mer eller mindre strålformiga
utbredning under skorpan. En enklare och otvungnare
förklaring öfver ljusringarne och strålsystemen gifves för
närvarande icke.
Theon. Har man sedan den tid, månen f or första gången
undersöktes med tub, ej iakttagit några förändringar i dess strålsystem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
