- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
133

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MÅNSKENSSVÄRMERI. 133

och med under månens äldsta tider, då hans rotation måste
hafva varit snabbare än nu, en oafbruten, hämmande inverkan
på och ett stundligt aftagande af rotationshastigheten, ända till
dess tiden för månens vridning kring sin axel sammanfaller
med tiden för hans omlopp kring jorden.

Den omständigheten, att månen alltjemt vänder samma
sida åt oss, grundar sig just på denna öfverensstämmelse eller,
med andra ord, derpå att månen vänder sig en gång kring
sin axel under loppet af jemt en månmånad. Hela detta
fenomen kan man föröfrigt hvilket ögonblick som helst på ett
lättfattligt sätt förtydliga för sig sjelf. Man ställer sig
framför ett stillastående föremål, t. ex. hufvudet af en stillastående
menniska, och håller blicken oafbrutet rakt fästad på detsamma,
medan man skrider rundtomkring i en cirkel, dock så att man
icke ett ögonblick lemnar hufvudet ur sigte.

Gör man detta, skall man under sin kretsgång
oupphörligen nödgas vrida sig litet för att ej förlora hufvudet ur sigte,
och när man gjort ett helt hvarf, skall man inse, att man äfven
vändt sig en gång omkring sig sjelf. Deraf framgår omvändt,
att om man gör ett hvarf omkring ett fast föremål, i det man
vrider sig en gång omkring sig sjelf, så måste man ock
alltjemt hafva vändt samma kroppssida åt föremålet, i det gifna,
exemplet hufvudet.

Månens baksida måste således alltid förblifva oss okänd.
Men så känna vi så mycket bättre hans framsida, som vi på en
gång kunna öfverskåda från pol till pol, och hvars berg vi
kunna uppmäta, medan vi ännu befinna oss på det oklara
angående så många delar af jordytan och så många af dess
högsta spetsar.

Om vi betrakta den fulla månskifvan, urskilja vi på henne
mörkare och ljusare fläckar.

Det ljusare eller mattare ljuset af enskilda ställen på
månen får sin förklaring derigenom, att deras förmåga att
reflektera ljuset är olika, såsom fallet ju äfven är på vår jord i fråga
om olika bergarter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free