Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅNSKENSSVÄRMERI. 135
skuggränseii. I den mörka, af solen ännu icke allmänt belysta
delen, nära denna gräns, visa sig nämligen ofta enstaka fina
ljuspunkter, hvilka så småningom växa i utsträckning, till dess
de slutligen tangera ljusgränsen. Dessa äro ingenting annat
än de af solen redan belysta topparne af sådane berg, hvilkas
fot ännu rundtomkring ligger i mörker. Af afståndet till en
sådan nätt och jemt framträdatid e .ljuspunkt låter det; sig göra
att, såsom Hevel först påvisat, mäta höjden af det
ifrågavarande berget. En tredje af Schrötter först använd metod leder
sig af skuggans längd och solens bekanta höjd öfver det
ifrågavarande bergets horisont till dess höjd öfver den omgifvande
slätten.
Två andra mindre höga bergkedjor: Taurus och Hcemus.
omgifva randen af Hare Serenitatis i vester och söder. [-Pyrenéerna-] {+Pyre-
néerna+} skilja Mar e Nectaris från Mare Foecunditatis.
Parallelt med den sydöstra kanten af det förra löper på
ej särdeles stort afstånd Altaiberget, det enda som ännu under
fullmåne är märkbart genom en ljus linie. Slutligen förtjenar
ytterligare en liten bergkedja:’Riphänema i Hare Nubiern att
omnämnas. {
Ringberg.- Ej blott upphöjningar öfver utan äfven
fördjupningar under månytaii äro genom sin skugga märkbara
för oss. Sådane fördjupningar visa sig på månen
i!utomordentligt stort antal, och det är högst anmärknings vardt, att
cirkelformen är egen för dem alla. De flesta af den äro
omgifna af en vall och några innesluta äfven en och annan kägla
i eller nära midten af dem. I allmänhet är fördjupningen
under ytan ringare, i samma mån ringbildningens diameter är
större. Till dessa bildningars karakteristik hör äfven den
märkvärdiga omständigheten, att de flesta af dem under fullmåiie,
då alla skuggor försvinna, ej äro alldeles osynliga utan genom
en ljusring, som bevisligen utmärker vallens sträckning,
förblifva tydligt skönjbara. Hit höra företrädesvis de kratrar,
som till storleken ligga midt emellan de störste och de minste.
I > många trakter uppträda dessa bildningar, såväl de störste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
