- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
137

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MÅNSKENSSVÄRMERI. 137

Vallens höjd öfver den sistnämnda är ej heller synnerligt
betydande. Dessutom karakteriseras dessa bildningar, såsom
hvilkas huvudrepresentanter vi kunna beteckna Plato och
Pto-temaeus, genom den gråa färgtonen i deras inre, så att man
är benägen att betrakta dem som mellanlänkar mellan »hafven»
och de mindre ringbildrmigame.

Till ringbergen räknar man de till utsträckning nästan
lika bildningarne, som dock förete en större fördjupning
under medelnivån och hvilka dessutom skilja sig från ringslätterna
genom en större höjd af den omgifvande vallkransen. Såsom
representant för dessa kan Clavius anses.

Med kratrar betecknar man de bildningar af detta slagT
som mäta mindre än 10 mil i diameter, och hvilkas höga vallar
ofta förete en noggrann cirkelform och ej sällan slutta
terrassformigt inåt, I midten eller nära midten visar sig ofta
en-centralkägla, som dock aldrig skjuter upp öfver den omgifvande
vallkransen. Höjden af den sistnämnda uppgår ofta till 6,000
fot. Der, hvarest vallen ej plötsligt utan så småningom
uppstiger från den yttre omgifningen, finner man ofta kägelmantehi
viken i talrika nedanför kraterranden börjande, radielt utgående
fåror. Dessa fåror förete en viss likhet med den företeelse,
som hos jordiska kratrar betecknas med namnet Barancas.
Såsom representanter för sådane större kratrar med anförda
egenskaper tjena Tycho, Kopernicus och Aristillus. Vid många
kratrar iakttager man i stället för en enkel vall, en dubbel
eller tredubbel sådan.

De små kratrarrie, som mäta mindre än 3 Va mil i
diameter, äro på^månen mycket talrika; enligt Schmidt kan man
med goda instrument upptäcka 50,000 sådane. När solen ej
står högre än 20 grader öfver en sådan kraters horisont, kan
man med lätthet mäta en vall af ända ned till 150 fots höjd.

Strålsystemen. Vi hafva redan ofvan anmärkt, att många
ringberg och kratrar förblifva synliga ännu till och med då
alla skuggor försvinna och då upphöjningarne sålunda ej kunna
skiljas från den jemna ytan. Detta sker genom vallens större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free