Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅNSKENSSVÄRMERI. 141
Med den gifna förklaringen, hvilken uppfattar kratrarne
.såsom resultat af gasers bortgång i följd af månmassans
afkylning, har äfven det faktum, att kratrarne blifva allt mindre i
den mån de äro yngre, blifvit stäld i sitt rätta ljus.
På vallarne af större kratrar förekomma nämligen ofta
mindre sådana, hvilka delvis förderfva de förra och således
uppenbarligen måste hafva uppstått senare, hvaremot
förstöringen af en mindre kraters vallar af en större ingenstädes kan
uppvisas.
Med fasthållande vid de ofvan skildrade motsatserna hos
de båda olika slagen af månens yta ledas vi genom
konse-qvensen af denna uppfattning äfven till en förklaring öfver
bergskedjorna i fråga om deras riktning och läge. Vid den
genom den fortskridande afkylningen af månskorpan
förorsakade sammandragningen af densamma, måste dessa motsatser,
der de starkt begränsade hvarandra, gifva sig tillkänna genom
uppkomsten af väldiga remnor. Genom sådana remnor
framträngde sedan åter så småningom massor ur det inre, hvilka
hade till följd att stycken af den hårdnade skorpan restes å
ända och kanske äfven delvis omstjelptes. Så uppstodo längs
hela rännan bergblock af större eller mindre sammanhang,
det ena radadt intill det andra som länkarne i en kedja.
Dessa bergblock måste derföre företrädesvis förekomma vid
randen af mare-ytorna och i följd af remningslagen löpa
parallelt med dessa.
De största svårigheterna har hitintills förklaringen af
strål-systemen erbjudit. Håller man likväl fast vid sammanhanget
mellan den ljusa tonen och spåren af mekaniska verkningar
äfvensom vid den delvis enorma utsträckningen och det radiela
förloppet af dessa företeelser, så torde gåtan ej erbjuda några
större svårigheter, förutsatt att den af oss framstälda
uppfattningen af månens utvecklingshistoria lägges till grund. Tychos
strålsystem, af hvilket ett och annat parti sträcker sig öfver
nästan hela den för oss synliga månytan, lemnar väl ej mer något
tvifvel derom, att det ifrågavarande fenomenet ej är af uteslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
