Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Jordens vandring genom spillrorna af kometen Biela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172 JORDENS VANDEINGL
anstälda beräkningar» anslår antalet af samtliga under
natten mellan den 27 och 28 November inträffade stjernfall till
58,660. Man jemföre dermed ofvanstående siffror. På flera
orter höljde sig himmelen sedermera i moln. Enligt
observationerna på Leipzigs observatorium visade sig radianten
klockan 8 och 32 minuter Leipzigertid i medeltal sålunda:
rectascension________._______ = 23°, O
deklination____........._____ = -f- 43°,3.
Följaktligen i knapt väntad öfverensstämmelse med
professor Heis’ beräkningar år 1847. Denna punkt ligger mellan
stjernorna v och % i Andromeda.
Enligt Bruhns voro de flesta stjernfallen i klarhet lika
med stjernorna af l till 2 storleken, ungefär sjettedelen af
första storleken och tredjedelen svagare än stjernor af tredje
storleken. Enligt Kowalczyk i Warschau var omkring hälften
af 2 till 3 storleken, Vi o till Vis af hela antalet af l
storleken och de öfriga mycket svagare. Vid elfvatiden
öfverträffade många, isynnerhet de som förekommo i Pegasus,
stjernorna af l storleken i glans. Vid två af de mest glänsande
iakttog den senare berättaren till och med" ett
söndersprin-gande och ett kringflygande af gnistor, när meteoren försvann;
någon knall var deremot icke hörbar. I Bristol sågs en
ytterst glänsande mete.or. Denna började sitt lopp från
»nordvestra sidan» af Andromeda, gick genom handen på Pegasus,
vidare genom Giraffen och slocknade liksom utbrunnen i
hufvudet på Stora Björn, således en bana, hvilken likaledes tog
sin början i närheten af den nämnda, radianten. I allmänhet
måste banorna vara desto längre och’meteorerna desto mera
lysande, ju närmare radianten de utgå, emedan en sådan
utgångspunkt är kännetecknet på en meteor, som ilar nästan
direkt mot iakttagaren.
Enligt öfverensstämmande berättelser voro de flesta
stjernfallen hvitaf enligt Bruhns de af l storleken gula, några gröna,
enligt Kowalczyk några få af Aldebarans färg, färgen på
ljus-svansen var antingen grönaktig eller rödaktig. De senare blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
