Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMETERNA. 203
nämner kometens hufvud. Utmärkt väl framträdde detta
fenomen hos den store kometen Donati (1858 VI); likaså vid den
store kometen 1811 I, om hvilken Olbers i sin berömda
afhandling säger: »mycket olikartade ämnen måste efter hand
hafva afsöndrat sig på kometen.»
När hos Donatis komet utströmningen från kärnan vardt
starkare, kunde man äfven samtidigt iakttaga ett plötsligt
aftagande af kärnans diameter. Kort före framträdandet af ett
nytt omhölje vardt kärnan hvarje gång klarare.
De från kärnan genom fördunstning utvecklade ämnena
kunna ej genom sin expansionkraft, såsom förhållandet eljes
skulle vara, uppstiga mot solen, utan göra dertill blott ett
svagt försök och återstötas af denna, antingen, såsom Bessel
och Zöllner visa, genom elektrisk repulsion * eller, såsom
Zen-ker vill, genom den mekaniska återstöten af de olika, likaledes
ensides (på solsidan) fördunstande iskulorna.
Denna solens inverkan uppnår mången gång en mycket
hög grad, så att - såsom man kunde märka på Halleys
komet 1835 - detta omhölje åt solen till visar en inbugtning.
Komethöljet är sannolikt icke fullständigt genomskinligt,
dock har man, vid iakttagelser af stjernbetäckningar genom
detsamma ej kunnat förmärka någon ljusbrytning. Vid det
Halleys komet (1835) passerade öfver åtskilliga stjernor, led
deras klarhet ett betydligt försvagande, hvaremot en
stålbrytning i tjocka töcknet 7" 78 från medelpunkten ännu ej kunde
förmärkas. Icke heller Bielas komet åstadkom; enligt Struves
undersökningar, den 6 november 1832 någon brytning, och
vid andra tillfällen förmärktes lika litet några förs vaganden.
Så gick, enligt Olbers, den l april 1796 en stjerna af 7
storleken, utan alt försvagas, genom töckenhöljet, något norr om
1 Bessel har indirekt, derigenom att han antog inflytandet af solens
polarkraft på kometens oscillerande utströmningar, äfven påstått dessa
ämnens repulsion från solen, ehuru han ej använde den till förklaring af
svansbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
