- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
237

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KOMETERNA. . 231

väl att märka, att denna lösning ej binder kometernas
ursprung vid gränserna af solsystemet utan tillskrifver det
hvilket system som helst, blott med det enda vilkoret, att den
relativa rörelsen redan vid detta ursprung var nästan alldeles
upphäfd, d. v. s. att det blott återstod en till riktning och
storlek med de närbelägna systemen gemensam egen rörelse.

2. Bestode kometernas hufvud af det ämne, som vi hafva
framför oss i meteorstenarne, så måste detta ämne i kärnan
vara antingen flytande eller fast. I förra fallet är icke lätt att
inse, huru detta ämne sedermera kan öfvergå till meteorstenar;
i senare fallet står kärnans genomskinlighet liksom äfven
ut-strömningsfenomenet och slutligen svårigheten med afseende på
massan i vägen för antagandet. Visserligen icke i den mening,
som man vanligen sammanbinder härmed, nämligen att en
komet måste i detta fall genom sin massa verka störande på
planeternas lopp. Ty jag finner för en komet, sorn består af
100,000 millioner meteorstenar, hvardera beräknad till en
centner, massan ännu alltjemt en billion gånger mindre än jordens
massa; en sådan komet skulle, till och med om han närmade
sig jorden på ett afstånd af 40,070 geografiska mil, ej vara i
stånd att förändra vårt år en femtusendedels sekund. Men ett
sådant stenaggregat skulle draga till sig alla de fasta och
flyktiga småkroppar, med hvilka det i sitt lopp sammanträffade
och af hvilka himlarymden allestädes är uppfyld samt då och
då visar sig för oss i form af meteoriter och stjernfall,
hvarigenom dess massa skulle ökas. Om man redan örn jorden
påstått, att hon genom nedfallande meteoriter alltjemt förstorar
sig, hon som ändå säkerligen finner endast de meteoriter på
sin väg, som komma till henne från den öfriga rymden, så
skall man hafva så mycket större skäl att förutsätta en dylik
tillväxt äfven hos dessa himlakroppar, sorn icke vänta till dess
främmande småkroppar komma till dem, utan så att säga sjelfva
uppsöka dem i alla delar af himlarymden.

Om vi äfven antaga deras massa en billion gånger mindre
än jordens, så skola de i dess ställe påträffa sådana småkroppar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free