- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
278

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sammanhang mellan kometer och stjernfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

278 SAMMANHANG MELLAN KOMETEH OCH STJEENFALL.

det’ från a till n är här tecknadt i större skala, och för hvarje
år, hvarunder ett stort st j ernfallsfenomeii förekommit, är
jordens plats den 13 november angifven. Man finner deraf att
hon t. ex. år 1202 befann sig i a, alltså vid ena ändan af
svängningslinieii, och år 1366 i n vid den motsatta ändan,
och likväl hade hon att på båda platserna passera den stora
svärmen. Örn vi nu hålla fast:

1. Att jorden hvarje år den 13 november befinner sig
någonstädes mellan a och w. men ständigt på en annan plats;

Fig. 45.

2. Att hon under vissa år funnit svärmen öfverallt och
under de mellanliggande åren på samma plats funnit inga
eller blott få stjernfall;

3. Att i följd deraf svärmens apparition ej beror på deri
plats mellan a och-n, på hvilken jorden till äfventyrs befinner
sig; så blir det oss klart, att orsaken till de tretiotreåriga
periodiska stora fenomenen måste sökas blott i en olikformig
bildning af ringen, enligt hvilken densamme i någon af sina
delar eger en betydlig utsvällning, liksom en ’knut, hvilken
genom ringens rotation omkring solen hvart tretiotredje år skär

280 SAMMANHANG MELLAN KOMETER OCH STJERNFALL.

finnes. Liksom-man vid beräkningen af planetbanorna
bestämmer medelpunkten för den ifrågavarande planeten, så har
man vid Lconiderna fattat ögonblicket för deras största
talrikhet, och vid beräkningen användt denna komplex af många
vid samma ställe hopade stjernfall i stället för ett enda, som
ej kan följas. Direktören för observatoriet i Milano,
Schiaparelli, har till grundval för sitt arbete användt f oljande tre data.

1. Den största utsvällningen af ringen passerade den 14
november 1866 klockan l på natten förbi jorden.

2. Den punkt på himmelen, hvarifrån gruppen tyckes
komina, ligger,i närheten af stjernan y i Lejonet.

3. Svärmens återkomst eger rum hvart 33 Va år.

Af dessa genom professor Newton och A. Herschel1
fastställda fakta kunde Schiaparelli framställa läget och
utsträckningen af stjernf allsringen f planetsystemet på liknande sätt
som planeternäs banor, hvilka man finner genom direkt
iakttagelse. För en sådan framställning af en verldskropps bana
i solsystemet äro följande bestämningsgrunder (»element»)
nödvändiga (fig. 47.)’

1. Den plats på himlahvalfvet, der kroppen under hela
sin bana står närmast solen = perihelium. 2

2. Den plats, der densamma stiger upp öfver jordbanans
plan = uppstigande nod (ö).

3. Den större eller mindre skefheten af stjernans bana i
jemförelse med jordbanans plan =.. lutning.

4. Längddiametern för hela banan från den punkt, der
stjernan står solen närmast (perihelium), till den punkt, der
hon står fjermast från henne (aphelium)3 = storaxeln.

5. Den större eller mindre af vikeisen från cirkeln =
excentricitet.

1 Vi anhålla, att desse ännu lefvande herrar ej må förvexlas med
sina kolleger af samma namn, högtberömda i åminnelse.

2 Grek. peri - »vid» »omkring» och helioSj »Solen».

3 Grek. apo = »från» och hellos, »Solen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free