Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sammanhang mellan kometer och stjernfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMMANHANG MELLAN KOMETER OCH STJERNFALL. 285
Den 29 oktober 1824 såg Struve en stjerna af 10
storleken på högst obetydligt afstånd från medelpunkten af en komet,
utan att stjernans ljus derigenom var det ringaste försvagadt.
Den 21 augusti .1825 visade sig (enligt Pons) medelpunkten
af Oxkometen alldeles framför en stjerna af 5 storleken. Ej
heller här iakttogs någon ljusförsvagning.
Den 7 november 1828 varseblef Struve i sitt stora teleskop
Enckes komet med en temligen solid kärna; han insåg dock"
snart, att denna förmenta kärna ej var någonting annat än en
stjerna af 11 storleken, som befann sig i kometens medelpunkt. .
Af dessa sakförhållanden hemta vi den öfvertygelsen, att
kometerna ej äro jordartade kroppar, såsom till äfventyrs vår
jord och de öfrige planeterna, utan att de bestå af ett ämne,
som antingen är fullkomligt genomskinligt (såsom gaserna) eller
utgöras af enskilda små osammanhängande massor, som lemna
tomma mellanrum emellan sig, genom hvilka stjernornas ljus
obehindradt lyser igenom. Hvilketdera, framgår af följande
betraktelse.
C.
Det är ett i’den praktiska astronomien ofta förekommande
arbete att, så snart en himlakropp för en iakttagare på jorden
betäckes af en annan, föranstalta om de noggrannaste
anteckningar af de enskilda omständigheterna, äfvensom omsorgsfulla
mätningar till tid och ort för in- och utträdet. Tillfälle dertill
erbjudes ofta genom fixstjernomas betäckning af månen och
planeterna. Början och slutet af ett sådant fenomen beräknas
alltid på förhand och resultatet jemföres sedan med observationen,
hvarvid öfverensstämmelsen dem emellan ofta ej lemnar något
öfrigt att önska. Men helt annorlunda skalle saken gestalta sig,
om t. ex. månen plötsligt erhölle en egen atmosfer analog med vår
jords; då skulle observationerna ej längre öfverensstämma med
teorien. Ty liksom vår luftkrets i följd af den alla gaser
egendomliga strålbrytände egenskapen återböjer bilden af solen, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
