Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Kalendern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KALENDERN. 309
När årsperiodens längd blott tillnärmelsevis var bekant,
såg man, att densamma nästan öfverensstämde med den 354
apparitionen af månskäran, hvarför man betraktade
försvinnandet af denna månskära från himmelen såsom afslutningen af
en period, hvilken vi för närvarande beteckna med uttrycket
»manår». Den omständigheten, att. årets början härvid alltid
inföll under olika årstider och först efter 3!J år åter inträffade
vid nära samma tid, måste först väcka behofvet af
månads-periodernas lämpande efter det för åkerbruket och
boskapsskötseln så vigtiga solåret, och detta ledde slutligen äfven till
fastställande af dagarnes antal för de olika månaderna.
För att finna, huru många dagar i medeltal förflöto från
den ene nymånen till den andre, kräfdes blott ett tillräckligt
stort antal iakttagelser på den första månskärans framträdande
med noggrann uppgift på timmen, när den vardt synlig. Denna
månens omloppstid, som i medeltal omfattar 29 1/2 dagar,
användes nu till att göra nymånadsfesten oberoende af den
direkta iakttagelsen af månskäran, som alltid var förenad med
svårigheter, men som längst bibehöll sig hos judarne.
Underrättelsen om månskärans synbarhet kunde ej hastigt nog spridas
öfver hela landet, medan det dock låg i presternas intresse, att
festligheterna kunde bevistas rätt talrikt och det från rikets
aflägsnaste delar. Många, som bodde fjerran från den ort, der
helgedomen befann sig, kommo ofta en dag för sent, emedan
de icke tids nog erfarit mån skärans synbarhet. Man sökte
derför visserligen hos judarne afhjelpa denna olägenhet dermed,
att hvarje större fest firades två dagar å rad för att gifva
äfven desse försent ankomne tillfälle att under festlig ståt afbörda
sig sina medförda offer. Men den, som anlände två dagar för
sent, fick blott betala, utan att få se eller höra något af
»grannlåten» och kom kanske af missnöje deröfver aldrig åter. Å
andra sidan tarfvade äfven det borgerliga lifvet i handel och
vandel för hvarje dag ett bestämdt allmänt faststäldt datum.
Derigenom att man bestämde längden af månaden ornvexlande
till 29 och 30 dagar, tog man redan hänsyn till månens före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
