Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Långfredagen år 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda »himlaljus» på hennes ömtåligaste punkt, på hennes nacke,
och den arma – en kosmisk Lakoon – förmår icke frigöra
sig från ormparets fruktansvärda bett. Då spritta lemmarne i
krampryckningar, då väller det röda hjerteblodet ur såren.
Jorden bäfvar och lavaströmmar flyta ut ur vulkanerna.
Sålunda hafva vi räknat, vägt och delat de bibliska orden;
kärnan är befriad från allt påhäng. Förmörkelsen hade afseende
endast på månen, solens fördunklande är ett tillägg af
glossatorn Lukas, som enligt eget medgifvande fullständigade
de honom föreliggande första biografierna genom anförandet af
hörsagor. Jordbäfningen öppnade remnor i jorden, såsom det
ännu i dag ej sällan inträffar i tropiska länder, och de dödas
ben utkastades; i templet vacklade murarne och den mellan
dem spända förlåten remnade. Vi se här krafter i rörelse, som
ännu i dag verka på fullkomligt enahanda sätt, men hvilkas
lagar vi nu genomskåda. Deras uppträdande vid afrättningen
af en man af folket måste emellertid fylla mången med fruktan
och bäfvan. Fäderne berättade för barnen hvad de skådat,
och från mun till mun flöt traditionernas ström, som ständigt
svalde, ut ända till dess den flödade öfver sina historiska bräddar.
Men äfven för folktraditionens vågor kommer slutligen en regleringsperiod,
och alltid är det vetenskapen, som måste befria
bottnen från det slam, som trons lössläppta böljor utbreda öfver
de mest blomstrande ängder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
