Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. E pur si muove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft, såsom hvars representant vi betrakta pendeln. Här
väggurets förtroliga tick-tack, der sferernas mäktigt ljudande
musik hos etern skakande verldar – här den porlande bäcken,
som med bevingade steg ilar mot oceanen, der den tyste
nattvandraren månen, hvilken, liksom hvarje äkta sömngångare,
det evigt lyster att klifva på våra tak – alla drifvas de af
samma impuls, alla skulle de stanna och förstummas utan den
allmänna tyngdens gudakraft. Det är ett upphöjdt, ett
gudainvigdt instrument, denna lilla blykula vid det smala snöret,
hvilken den af invigda händer helgade Galilei skänkte oss.
Och likväl hade den genialiske mannen då ännu ej någon
aning om detta instruments dubbelbetydelse; ingen aning om,
att han i det skapat sig ett framtida vittne till sanningen af
sitt påstående; ingen aning om att den öfvermåttan heliga
inqvisitionen hängde på samma tråd, på hvilken han fästat
sin blykula. Först efter mer än tvåhundra år är barnet vordet
fadrens sakförare. Den 3 februari 1851 inlemnade fysikern
Foucault till akademien i Paris sin afhandling häröfver och
redan derpå följande sommar, under den första verldsutställningen
i London, lyssnade nationerna i Polyteknikurns stora
säl till försvarstalet af Galileis advokat och hänfördes af
öfvertygelsen om sanningen af hans ord.
Och hvad förkunnade då detta underbart enkla verktyg?
Medelst ett öfver 30 fot långt snöre var en tung jernkula
upphängd i taket af salen, så att hon med en underst vid henne
anbragt spets nådde helt nära intill golfvet. På detta drogs nu
omkring den punkt, midt öfver hvilken kulan hängde, en krets,
som beströddes med sand så djupt, att spetsen under pendelns
rörelse vid hvarje utslag kunde göra en fåra tvärs öfver
sanden. Äro alla åtgärder väl träffade, kommer pendeln ständigt
att svänga i samma riktning (plan) och stiftet måste således,
om golfvet med hänsyn till detta svängningsplan förblir
orörligt, alltså följa samma fåra, som uppdrogs vid första utslaget.
Men i verkligheten uppdrogos så småningom på sandkretsen
i riktning från öster till vester nya fåror: pendeln tycktes hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
