Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Tre ur på verldsutställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
Tre ur på verldsutställningen.
I de höghvälfda salarne i det kloster, som minnet från
mina gossår omfattar, framstod bland de porträtt i kroppsstorlek
af ståtliga abboter med hakskägg och knäfvelborrar à la
Henri IV särskildt ett, vid hvilket mitt öga med förkärlek
qvardröjde. Det förestälde en prelat i kyrklig ornat med
fingret pekande på ett ur, och inskriften under bilden visste
berätta, att mannen förutsagt timmen för sin död. Af
berättigandet till en sådan helig saga fans likväl icke ett spår i
klosteröfverstens friska, kraftiga anlete; långt snarare kunde
man af den väldiga pannan hafva slutat sig till den allvarlige
tänkaren, hvilken det ej kan falla in att pluttra bort
elektriciteten i sin hjerna på så obetydliga gnistor.
Och gifves det väl öfverhufvud en mindre passande sinnebild
af döden än ett ur, hvilket, så länge det förtjenar att
kallas ur, representerar organism, rörelse, lif?
Så frågade sig gossen, och när han sedermera erfor, att
man ansåg presten Pacificus af Verona (IX århundradet) och
äfven påfven Sylvester II (Gerbert, slutet af X århundradet)
för uppfinnare af hjuluren, när han vidare gjorde sig
underrättad om tiden, då man införde sådana ur i klostren och när
han slutligen till och med fann komplicerade, af munkhänder
utförda urverk i biblioteket, i refektoriet, i det uppvärmda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
