- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
379

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Tre ur på verldsutställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRE UR PÅ VERLDSUTSTÄLLNINGEN. 379

Så gå sakerna oafbrutet sin naturliga gång. »Falla ser
jag gren på gren,» och om man nu-tror sig med
mumiehartset »Ofelbarhet» kunna hejda förruttnelsen, så är detta
just en inbalsamering för eviga tider.

Här mötas mannens tankar inför konsturen, hvilka i
verldsutställningens hallar ådrogo sig uppmärksamhet, och
gossens tvifvel, sorp. började med det symboliska uret i
klostrets korsgång. Strömmen är sluten, spänningen utjemnad.

Der, hvarest Österrikes industri slagit elektricitetens,
mekanikens och optikens lagar i kedjor, spänt dem under oket,
kastat dem i tvångsborgar, mörka kamrar och tuber, der stod
äfven vid ingången en treenighet af ur, hvars pendelslag hos
mig väckte dessa gamla minnen. Sol måne och stjernor
afbildas här i sitt lopp - denna trio, hvars hjulverk djupast
ingriper i menniskolifvets drifhjul.

De första uren försätta oss tillbaka i mythernas tidsålder,
då menniskan tog det steg i kunskapen om himmelen,
hvilket närmast följer efter hundens skall på månen. Med
iakttagandet af solens upp- och nedgång måste upptäckten af
dagens till- och aftagande förbinda sig, tidigast i cis- och
trans-eqvatoriala zoner, der skilnaden skarpast framträder. Ännu
hade det »stora himlaljuset», ej någon annan uppgift, än att
utmärka de små tidsafdelningarne dag och natt. Ty vid
samma tid inneslöt de månatligt vexlande faserna af det »lilla»
himlaljuset den längsta epoken; man kände blott dagen,
veckan (fjerdepartsmånen) och månaden. »Och Elohim gjorde två
stora ljus: ett stort ljus att herska om dagen och ett litet ljus
att herska om natten och stjernorna. Och Elohim satte deni
på himmelens fäste, på det att de skulle lysa på jorden.» Och
hvilken eländig, liten mask var icke menniskan ännu, när de
båda ljusen för hennes räkning sattes på himmelen! I detta
»på det att» framgår ur puppan denna duodez-upplaga af
skapelsens blifvande herre redan såsom »egoist i
vestficksfor-mat». Och detta var dock ännu blygsamhet i förhållande till
senare generationers anspråk, hvilka ej längre ville hafva lagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free