Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagliga rörelsens fenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11
söder om densamma, hvarför då i stället dagen är kort och
natten lång.
Vi återkomma längre fram till ett fullständigande af
framställningen om stjernornas dagliga rörelse. För vårt
närvarande ändamål är det nog att hafva konstaterat, att just
på detta sätt synas stjernornas rörelser vara beskaffade och
att äfven just så skall det hela te sig, om jorden i stället
rullar kring sin axel. En dubbel förklaring synes först här
vara möjlig, men man öfvertygar sig lätt, att föreställningen
om att himmelen i verkligheten går rundt om jorden leder
till en stor mängd orimliga förhållanden, hvilka deraf skulle
framgå såsom följd. Med äfven den ringaste insigt uti
mekaniken inser man lätt orimligheten af en sådan anordning,
att stjernorna skulle gå rundt om — icke jorden sjelf —
utan hennes förlängda axel. För öfrigt är jorden till sin
storlek en i jemförelse med flertalet synliga stjernor ganska
oansenlig verldskropp, och likväl skulle dessa större
himlakroppar kretsa kring den lilla jorden!
Till de direkta bevisen för jordens rörelse kring axeln
höra de båda följande:
Jorden är, som förut blifvit visadt, en i det närmaste
klotformig kropp. Likväl visa de uppmätningar, man
företagit sig, att detta icke strängt taget är förhållandet, ty
hon är, som man säger, »afplattad» vid polerna. Detta
uttryck bör icke förstås så, som skulle jorden vara klotformigt
afrundad öfver allt, utom vid polerna, der hon är tillplattad,
utan detsamma bör tagas i den meningen, att kullrigheten
är mindre vid polerna. Nogare angifven är jordens form en
s. k. rotations-ellipsoid, d. v. s. att, om jorden tänkes skuren
med planer, de afskärningar, som äro parallela med ekvatorn,
bli cirklar, men de som gå genom polerna (således
meridianerna) bli ellipser. Sättet för denna afplattnings uppkomst
förklaras genom det följande och utgör ett af de åsyftade
bevisen för jordens rotation. Visserligen synes det oss, som
vandra på den fasta jordytan, att hela jordkroppen måste vara
i samma fasta tillstånd. Men vissa tecken tyda derpå, att —
såsom åtminstone somlige förmena — jordens inre skall vara
i ett smält flytande tillstånd och blott hennes yta fast.
Dermed må för öfrigt förhålla sig huru som helst; man är dock
allmänt ense derom, att jorden, så väl som öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
