Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagliga rörelsens fenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir man beroende af det ställes meridian, der man befinner
sig, emedan meridianen för olika orter är riktad åt olika
håll af verldsrymden. Deklinationen för en stjerna blir
visserligen lika, hvar än iakttagaren må befinna sig, men
timvinkeln blir olika. Ett sätt att bestämma stjernornas läge
och dervid bli oberoende af iakttagarens boningsort på jorden
vinnes genom att, jemte deklinationen, angifva den båge af
ekvatorn som ligger mellan stjernans deklinationscirkel och
en viss punkt ♈, kallad vårdagjemningspunkten, hvilken
deltager i himmelens dagliga rörelse. Denna båge kallas
ascensio recta eller rektascension. För solen X är således
♈R och för stjernan Y är ♈K rektascensionen. Denna
angifves vanligen, likasom äfven timvinkeln, i tid, ej i båge
(d. v. s. i timmar etc., ej i grader etc.).
En vigtig tillämpning af den nu gjorda framställningen
ligger i bestämmandet af en punkts läge på jordytan. Vi
bo — antaga vi — i punkten p på jorden. Denna punkts
vinkelafstånd från jordens ekvator, som kallas detta ställes
polhöjd, är uppenbarligen lika med afståndet ZE på
himlahvalfvet från zenit Z till himmelns ekvator. Man ser, att
de båda bågarna från Np till ekvatorn E och från zenit Z
till horisonten i N båda omfatta 90 grader och altså äro
lika stora. När det gemensamma stycket från zenit Z till
polen Np borttages, så synes deraf, att polhöjden ZE är lika
med polens höjd öfver horisonten eller bågen från polen Np
till nordpunkten N i horisonten, hvaraf den rätta
betydelsen af uttrycket polhöjd inses. Om derför polstjernan sutte
noga i polen, så hade man endast att mäta hennes höjd för
att erhålla polhöjden. Men som detta icke är fallet, tar
man i stället medeltalet af den största höjden 1 . . . N och
den minsta höjden 2 . . . N för en circumpolarstjerna.
Äfven med hjelp af solen eller hvilken annan stjerna
som helst kan man erhålla polhöjden. Ty som synes är
polhöjden ZE tillsammans med ekvatorshöjden SE 90 grader.
Kan denna senare bestämmas, så afdrages den från 90 grader,
hvarefter polhöjden återstår. Då solen X var i meridianen,
befann hon sig i punkten 7. Har hennes största höjd 7 . . . S
blifvit uppmätt, så afdrages derifrån den ur en astronomisk
almanacka uttagna deklinationen 7. . . E, så återstår
ekvatorshöjden ES, af hvilken sedan polhöjden kan erhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
