- Project Runeberg -  Stjernverlden /
18

(1888) [MARC] Author: Edvard Jäderin, Carl Vilhelm Ludvig Charlier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solens rörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stjernkartor. Men några af himlakropparna, bland dem solen
och månen, intaga icke oföränderliga lägen, utan synas
förflytta sig mer eller mindre hastigt bland de öfriga och kunna
derför icke införas på kartorna. Denna förflyttning märkes
lättast hos månen; befinner han sig nemligen någon gång
skenbarligen helt nära intill någon ljusstark stjerna, så är
man i tillfälle att utan mätningsinstrument på en timme
eller till och med på några minuter märka, att han rör sig
från höger till venster (för oss på norra jordhalfvan) eller i
motsatt led mot himmelens dagliga hvälfning, d. v. s. i samma
led som jorden roterar. Härvid bör dock erinras, att han
naturligtvis äfven deltager i himmelens skenbara rörelse.
Äfven solen, planeterna och kometerna visa en sådan rörelse,
ehuru vanligen vida långsammare.

Genom jemförelse med närbelägna fixstjernor märkes
denna rörelse naturligtvis lättast, men detta sätt kan för
solen icke direkt tillämpas, ty man kan i bredd med henne
icke se några stjernor. Dock vet man ju alltid, att man
midnattstid har solen i norr under horisonten på ett djup,
som (med ledning af fig. 2) lätt kan bestämmas. Man kan
derför utan svårighet om midnatten utpeka de stjernor, som
befinna sig i rakt motsatt led mot solen, nemligen de som
då äro rakt i söder och på samma höjd öfver horisonten,
som solen är under den. Om de så bestämda punkterna
tecknas på en himmels-karta eller -glob, så finner man, att
solen under ett år rör sig ett hvarf rundt på himlahvalfvet
i en mot himmelsekvatorn snedt liggande storcirkel. Denna
cirkel skär ekvatorn i två midt emot hvarandra liggande
punkter. I den ena af dem, den som i fig. 2 är tecknad
# och som kallas vårdagjemningspunkten, befinner sig solen
vid vårdagjemningen den 20 Mars, i den andra —
höstdagjemningspunkten — den 22 eller 23 September. Vid dessa
tider, dagjemningarna, går således solen i himmelsekvatorn,
och dagen och natten äro hvardera 12 timmar. Efter
vårdagjemningen är solen norr om ekvatorn och hennes största
nordliga deklination, som utgör 23° 27’, uppnås vid
sommarsolståndet den 21 Juni. Dagarne äro då långa och nätterna
korta. Vid vintersolståndet den 21 eller 22 December är
solens sydliga deklination störst eller 23° 27’. Dagarne äro
då kortast och nätterna längst. För mellersta Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernver/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free