Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sol- och månförmörkelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26
En Saros-cykel omfattar sålunda 42 sol- och 29
månförmörkelser. En solförmörkelse är derföre vida mindre
sällsynt än en månförmörkelse. Att man likväl, såsom bekant,
mycket oftare har tillfälle att observera en månförkelse,
beror på orsaker, som vi genast skola angifva.
Det finnes nämligen en vigtig skilnad mellan en
solförmörkelse och en månförmörkelse, som vi icke få förbise.
Låtom oss i sjelfva verket närmare betrakta
omständigheterna vid en solförmörkelse. Solen, månen och jorden ligga
nära i rät linie. Månen emellan. Månens kärnskugga, inom
hvilken intet solljus kommer, bildar en kägla hvars spets
Fig. 3. Total solförmörkelse,
ungefär befinner sig vid jordytan, ibland ej ens når fram dit.
Om kärnskuggan verkligen träffar jordytan, så blir
följaktligen en liten del af densamma, i allmänhet af några mils
bredd, innesluten inom densamma och en åskådare inom detta
område ser följaktligen solen helt och hållet bortskymd af
månen. Der är då total solförmörkelse. För en åskådare
befinnande sig inom området för halfskuggan åter kommer
månen att endast bortskymma en del af solen och för honom
är förmörkelsen endast partiel. En tredje observatör, som
befinner sig äfven utom halfskuggans område, kommer
deremot att se solen helt och hållet oförminskad. Detta
åskådliggöres af figur 3. En ringformig solförmörkelse uppstår
om kärnskuggans spets ej når fram till jordytan.
Vi se alltså att en solförmörkelse ter sig mycket olika,
beroende på läget af de olika orter, från hvilka densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
