- Project Runeberg -  Stjernverlden /
27

(1888) [MARC] Author: Edvard Jäderin, Carl Vilhelm Ludvig Charlier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sol- och månförmörkelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



iakttages. Allt efter som jorden roterar och månen rör sig,
flyttar sig emellertid den runda fläck, som utgör
kärnskuggan, framåt på jordytan, och sammanfattningen af de
punkter för hvilka förmörkelsen är total bildar sålunda ett smalt
band på jordytan. På båda sidor om detta band sträcker
sig ett större område, inom hvilket förmörkelsen kan
iakttagas som partiel, och der bortom ett, der solen synes helt
och hållet oförmörkad. Det är för den skull ej ofta som man
på en och samma punkt af jorden får tillfälle att se en total
solförmörkelse, fastän sådana inträffa i medeltal 76 gånger på
100 år. I Sverige har ingen varit synlig sedan 1851 den
28 Juli, och nästa gång vi bli i tillfälle att iakttaga detta
säregna fenomen inträffar först år 1896 den 9 Augusti, då
förmörkelsen kan observeras från nordligaste delen af
lappmarken och Norge.

Förhållandet vid en månförmörkelse är betydligt enklare.
Ty förutsättningen för en sådan är ju, att månen skall
inträda i jordens mörka skugga, och detta inträdande är ju
helt och hållet oberoende af observatörens plats på jordytan.
En månförmörkelse synes följaktligen på samma sätt från alla
orter af jorden, der månen öfver hufvud taget är uppe öfver
horizonten. Vi kunna derföre mycket lätt öfvertyga oss om
hvilka af de på näst föregående sida upptagna månförmörkelserna
äro här synliga, och hvilka icke. Vi behöfva för den skull
endast erinra oss, att en månförmörkelse endast kan inträffa
vid fullmåne, att följaktligen månen och solen då måste ligga
åt diametralt motsatta håll. Hvaraf följer, att om månen
är öfver horizonten, så är solen under. Och tvärtom. Nu
måste ju månen vara öfver en orts horizont för att en
månförmörkelse skall der kunna observeras, och på grund af
föregående resonnemang hafva vi sålunda endast att tänka efter,
om solen vid förmörkelsens inträffande är under horizonten
eller icke, något hvarom vi lätt kunna öfvertyga oss. Tag
t. ex. de 2 förmörkelserna under år 1889. Den första
inträffar den 17 Jan. kl. 6.30 f. m., solen går upp först kl.
½ 9, månförmörkelsen alltså synlig. Den andra, den 12
Juli kl. 21h 52m, d. v. s. 9h 52m e. m., är också synlig emedan
solen då är nedgången. Båda äro partiella. Taga vi den
totala månförmörkelsen 1891 den 23 Maj kl. 19h 26m, d. v. s.
kl. 7.26 e. m., så finna vi ur en almanacka för ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernver/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free