Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sol- och månförmörkelser
-
Kap. II. Kalendern och tideräkningen.
- Julianska tideräkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29
utseende. Om förhållandena i vår atmosfer äro mycket
ogynsamma (moln o. s. v.), kan det stundom inträffa, att
solstrålarne helt och hållet absorberas, och månen blir mörk.
Kap. II. Kalendern och tideräkningen.
Den naturligaste enheten för all tideräkning, som
återfinnes hos alla folk och i alla tider, är dygnet, hvars längd
närmast bestämmes af jordens rotationstid. Att uteslutande
använda dygnet såsom tidsenhet, stöter emellertid på
åtskilliga praktiska svårigheter, som räknandet med stora tal
medför. Man har derföre så småningom lärt sig derjemte
använda större tidsenheter, af hvilka de vigtigaste äro månaden
och året. Den äldsta af dessa är utan tvifvel månaden,
med hvilken man ursprungligen förstått tiden mellan tvenne
fullmånar.
Sannolikt har man mycket länge nöjt sig med dessa
båda tidsenheter, och först småningom märkt att vissa
naturföreteelser, af största vigt för menniskans lif, regelbundet
återkommit efter vissa längre perioder. Sålunda har då året
uppkommit. I det ofullkomliga skick, som astronomin då
befann sig, blef det emellertid ett svårt problem att sedan
fixera förhållandet mellan dessa perioder. Huru många dagar
på månaden? Huru många månader eller dagar på året?
Det skulle här bli för vidlyftigt att ens tillnärmelsevis
redogöra för alla jemkningar man härvid måste göra, för alla
svårigheter man nödgades öfvervinna. Vi inskränka oss till
att beskrifva uppkomsten af vår nuvarande kalender från
införandet af den Julianska tideräkningen genom Julius Caesar
år 45 f. Kr.
Först och främst vilja vi anmärka, att man vid denna
tid i den romerska tidräkningen lyckats bortskaffa hänsynen
till månens rörelse vid kalenderns bestämmande. Detta är
af vigt, emedan den astronomiska månadens bibehållande mer
än något annat bringat oreda i uppgörandet af en fast
kalenderräkning.
2. Julianska tideräkningen. Hufvudfrågan var alltså
bestämmandet af årets längd uttryckt i dygn. Man hade på
Caesars tid funnit att året utgjorde 365 1/4 dygn, hvilket tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
