- Project Runeberg -  Stjernverlden /
69

(1888) [MARC] Author: Edvard Jäderin, Carl Vilhelm Ludvig Charlier
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saturnus - Uranus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

69

undersökning af vilkoren för en sådan rings stabilitet gjort
troligt, att den ej består af en sammanhängande vare sig
fast eller flytande massa, utan af en samling små fasta
partiklar, hvar och en rörande sig i sin egen bana kring
Saturnus, och liggande så tätt att de på afstånd te sig som en
sammanhängande kropp. Sålunda kunna också enklast de
delningar i ringarne förklaras som man en tid efter upptäckt,
men hvilka sedan åter försvunnit.

Saturnus har ej mindre än 8 månar, hvilka dock på
grund af sin litenhet först i senare tider upptäckts. Den
första fans af Huyghens 1655. Sedan upptäcktes 4 af Cassini
omkring år 1680, den 6:te och 7:de upptäcktes af Herschel
1789 och den sista af Bond 1848. Deras afstånd och
omloppstider synas af följande tabell.



Saturnus’ månar.



N:o.
Namn.
Afstånd. Oml.-tid.
Uppt. år.
Upptäckare.

1.
Mimas
3.1 0d23h
1789
Herschel

2.
Enceladus
4.0 1 9
1789
Herschel

3.
Tethys
4.9 1 21
1684
Cassini

4.
Dione
6.3 2 18
1684
Cassini

5.
Rhea
8.8 4 12
1672
Cassini

6.
Titan
20.6 15 23
1655
Huyghens

7.
Hyperion
24.8 21 7
1848
Bond

8.
Japetus
59.6 79 8
1671
Cassini

Afstånden äro uttryckta i Saturnus’ ekvator som enhet.
Af tredje kolumnen synes att alla planeterna utom den yttersta
hafva kortare omloppstid än vår måne. Alla planeterna röra
sig mycket nära i samma plan, sammanfallande med
Saturnusringens.

Månarnes ljusstyrka kan ordnas ungefär efter
upptäckts-åren. Sålunda är Titan utan jemförelse den största, Mimas
och Hyperion de ljussvagaste. De sistnämda kunna iakttagas
endast i nutidens största instrument.

10. Uranus S. De två nu återstående planeterna voro
okända för de gamle, enär de äro osynliga för blotta ögat.
Endast Uranus kan stundom i gynsam ställning ses af ett
obeväpnadt öga såsom en stjerna af 6:te storleken. Uranus
upptäcktes år 1781 af William Herschel Dess stora afstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernver/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free