Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 1 Stockholms kommunalstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms kommunals lyrelse
ningen av börsbyggnaden och därför tillgängliga
medel hade att förvalta och disponera en för
Norrbros färdigbyggande och andra allmänna
byggnader avsedd fond, till vilken medel
årligen avsattes av stadskassan. Dessa
kommitterade fick år 1815 området för sin
verksamhet utvidgat och erhöll då benämningen
kommitterade över börs-, bro- och
hamnbyggnader (jfr s 205). De bestod av
överståthållaren såsom ordförande, två av
honom utsedda magistratspersoner samt
be-medlingskommissionens ledamöter. För
kommitterades räkning uttaxerade
bemedlingskom-missionen en »bro- och hamnbyggnadsavgift på
borgerlig rörelse». Kommitterades bestyr
övertogs år 1846 av drätselkommissionen.
Det första egentliga steget till magistratens
och borgerskapets äldstes befriande från
bestyret med kommunens förvaltning togs år
1813, då den förut omnämnda
drätselkommissionen inrättades. Såsom ordförande i
detta nya verk insattes överståthållaren; bisittare
blev fyra magistratspersoner, utsedda av
magistraten, och sex borgare av olika
kategorier, valda av borgerskapets äldste.
Drätselkommissionen övertog den kommunala
medelsförvaltning, som handhafts av magistratens
handelskollegium (jfr s 721), ävensom kollegiets
främste tjänsteman, stadskamreraren, och hans
kontor. Från ämbets- och byggningskollegiet
(jfr s 721) överflyttades till kommissionen
bygg-ningsbokhållaren (byggnadskontoret), varjämte
de under nämnda kollegium sorterande
stadsarkitekten och stadsingenjören skulle stå till
kommissionens förfogande.
Drätselkommissionen hade enligt sin instruktion i första hand
att förvalta stadens fastigheter och övriga
tillhörigheter samt omhänderha de inkomster, som
var enligt stat anslagna till utgifter för
rådhusrätten, kronouppbördsverket m fi
administrativa eller kommunala inrättningar.
Kommissionen var dock icke den högsta myndigheten,
utan vissa ärenden skulle hänvisas till
magistraten och de femtio äldste.
Stadens gamla skyldighet att uppställa och
underhålla ett antal båtsmän avlöstes omkring
år 1840 av ett medgivande att i stället erlägga
vakansavgift. Debitering, uppbörd och
redovisning av denna avgift och förvaltningen av
därmed sammanhängande ärenden uppdrogs åt
båtsman shållskommissionen, bestående
av sju personer, valda av borgare och
fastighetsägare såsom båtsmanshållsskyldiga.
Den centrala ledningen av
fattigvårdsförval t ningen, liksom även av sjukvården,
utövades av magistratens politiekollegium (jfr s
721) till i början av 1750-talet, då
församlingarnas anstalter för fattiga och sjuka befriades
från kollegiets inseende. Sedan saknades
enhetlig styrelse på detta område till år 1807, då en
dylik inrättades i form av en av representanter
för varjehanda stats- och
kommunalinstitutioner sammansatt talrik direktion. Denna
ordning blev emellertid ej länge bestående.
Genom tre i början av 1810-talet utfärdade kungl
brev ändrades organisationen ånyo. Ansvaret för
fattigvården lades åter företrädesvis på
församlingarna. överståthållaren skulle dock utöva
överinseende över verksamheten med biträde
av bl a dels en ny ämbetsman, generaldirektören
över Stockholms stads fattigvård, dels av
särskilda kommitterade, utsedda av
församlingarnas fattighusdirektioner. Ytterligare ett centralt
organ för fattigvården tillskapades vid samma
tid, nämligen av församlingarna valda depu.
terade för allmänna fattigvårdsavgiftens ut
görande. För vinnande av större enhetlighet
föreskrevs år 1843 i en kungl stadga angående
fattigvården i Stockholms stad, att där skulle i
stället för omförmälda institutioner finnas en
särskild centralstyrelse för hälsö- och
fattigvårdsärenden, kallad stadsnämnden. I denna
var överståthållaren ordförande och pastor
primarius, polismästaren samt förste
stadsläkaren ständiga ledamöter, varjämte ingick 21
valda ledamöter, som utsågs, en av och inom
konsistorium, en av och inom magistraten, två
från var och en av de åtta samtidigt inrättade
församlingsnämnderna, en av allmänna
barnhusets, en av Danviks hospitals och en av
prins Carls inrättnings direktion. Under
stadsnämnden som överstyrelse lydde, förvaltade av
särskilda direktioner, vissa fattigvårds- och
sjukvårdsanstalter. (Betr
fattigvårdsförvaltningen före fattigvårdsnämndens inrättande år
1864, se även s 227.)
Med hänsyn till kolerafarsotens första
uppträdande i Europa inrättades för denna del av
hälsovården allmänna
sundhetskommittén — sedermera kallad allmänna
sundhets-nämnden — som verkade åren 1831—1840. För
samma ändamål bildades år 1847 på nytt en
allmän sundhetsnämnd, som
huvudsakligen nominellt kvarstod till tiden för
stadsfullmäktiges tillkomst år 1863. Den bestod av
ledamöter, utsedda vid sockenstämmorna. Ordet
fördes av överståthållaren eller den han
förordnade i sitt ställe. (Betr
hälsovårdsförvaltningen före hälsovårdsnämndens inrättande år
1875, se även s 439.)
Från att ha varit bestyr, utförda av hus- och
tomtägarna, övergick gatuläggningen och
gatubelysningen, till en början var för sig, till att bli
på sockenstämmogrund byggda, för hela staden
gemensamma angelägenheter. År 1845
inrättades för gatuläggningen och år 1850 för
gatubelysningen särskilda förvaltningar, vilka
med år 1861 sammanslogs tiU
gatuläggnings-och lyshållningsstyrelsen, bestående av
nio ledamöter, av vilka en utsågs av överinten-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
