Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 1 Stockholms kommunalstyrelse - Brandförsvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandförsvaret Rotel
- 4
Brandförsvaret
Brandstationer: Johannes brandstation,
Malmskillnadsgatan 64; 111 38 Sth, tfn 22 77 00(växel).
För anmälan om eldsvåda eller andra nödlägen,
tillkallande av ambulans tfn 90 000 och därefter
»Brandlarm» resp »Ambulans». Övriga
brandstationer står i förbindelse med brandförsvarets
telefonväxel. Därjämte finnes direkt
telefonförbindelse med polisens ledningscentral,
Storstockholms Lokaltrafiks tunnelcentral, Taxi,
Sjukvårdsupplysningen m fi. Östermalms
brandstation, Artillerigatan 69; 114 45 Sth; Katarina
brandstation, Tjärhovsgatan 9; 116 21 Sth;
Farsta brandstation, Lingvägen 155; 123 59
Farsta, tfn 64 22 90; Skärholmens
brandstation, Oxholmsgränd 9; 127 48 Skärholmen, tfn
710 64 50; Brännkyrka brandstation, Bäckvägen
1; 126 47 Hägersten; Kungsholmens brandstation,
Kronobergsgatan 2; 112 38 Sth; Bromma
brandstation, Ulvsundavägen 30; 161 35 Bromma;
Spånga brandstation, Krossgalan 4—6; 162 26
Vällingby, tfn 89 67 30, 89 67 31.
Ambulansstationen, Tideliusgatan 48; 116 69 Sth.
Redan de medeltida författningarna innehöll
stadganden rörande fastighetsägares skyldighet
att hålla vissa brandredskap, förbud mot
vårdslöst handskande med eld ävensom
stadganden angående skyldighet att biträda med
eldsläckning. Dessa föreskrifter var emellertid
primitiva och till följd därav och framför allt
på grund av det brandfarliga
byggnadsmaterialet, trähus med näver- och torvtak, härjades
huvudstaden av många ocli omfattande
eldsvådor som stundom lade hela stadsdelar i aska.
Genom en år 1661 utfärdad brandordning
indelades Staden Mellan Broarna i olika distrikt med
var sin brandmästare; varje husvärd skulle
förutom annan brandattiralj hålla en spruta,
varjämte hela distriktet hade att anskaffa en
större spruta, som skulle underhållas av staden;
stadens åkare hade skyldighet att köra vatten.
Nya brandordningar utfärdades åren 1675 och
1728; den senare innehöll uppgift om olika
signaler (flaggor, skott, klämtslag etc), varmed
eldsvådor i de olika stadsdelarna signalerades.
Sistnämnda brandordning avlöstes jämnt
hundra år senare av ett brandreglemente, enligt
vilket staden indelades i sexton distrikt;
överstyrelsen över brandväsendet skulle föras
av överståthållaren med biträde av
polismästaren, varjämte en särskild brandadjutant,
avlönad av Stockholms stads
brandförsäkringskontor, ställdes till överståthållarens förfogande.
Detta reglemente gällde med några ändringar,
till dess staden år 1875 fick en brandkår med
fast anställd personal.
Grunden till huvudstadens nuvarande
brandväsen lades, efter det att frågan stått på
dagordningen alltsedan år 1858, genom beslut av
stadsfullmäktige den 1 december 1874. Beslutet
stod i sammanhang med den tidigare under året
utfärdade brandstadgan för rikets städer. Det
innebar, att staden under förutsättning av dels
anslag från Stockholms stads
brandförsäkringskontor och Stockholms stads brandstodsbolag
och dels garnisonens och flottans biträde såsom
reserv skulle upprätta sju brandstationer, därav
två huvudstationer, att högsta befälet vid
eldsvådor skulle föras av en brandchef, att för elds
dämpande under vanliga förhållanden och
räddningsarbetets bedrivande skulle bildas en
särskild, under eget befäl ställd och för ändamålet
övad kår, att för utryckning skulle begagnas
hästar och anordnas en brandtelegraf, så att
klämtning endast kom att äga rum vid
utomordentliga tillfällen, samt slutligen att en
ång-spruta och fyra handkraftsprutor skulle inköpas.
Av de båda huvudstationerna skulle den norra
förläggas till stadens egendom
Malmskillnadsgatan 64 och den södra till Sivertska kasernen på
Tjärhovsgatan.
Den nya brandkåren organiserades delvis
efter militärt mönster och med militära titlar.
Personalstyrkan uppgick i början till omkring
100 man. Den av stadsfullmäktige beslutade
brandtelegrafen kom också inom kort till stånd.
Därigenom åstadkoms förbindelse dels mellan
de olika brandstationerna och dels mellan
dessa och andra för brandbekämpandet viktiga
punkter i staden. I systemet ingick också ett
antal för allmänheten avsedda brandskåp.
Sedermera — år 1884 — erhöll de båda
huvudstationerna förbindelse med såväl Stockholms
Bell-telefonaktiebolag som Stockholms
allmänna telefonaktiebolag. Ar 1902 stationerades
den första hästanspända sjukvagnen på
Johannes brandstation. År 1912 påbörjades
automo-biliseringcn av brandförsvaret. Denna var helt
genomförd år 1916. Genom ett
stadsfullmäktigebeslut år 1913 övergick brandkåren från att
vara en värvad kår med treårig kontraktstid till
en yrkeskår med pensionsrält. År 1914
centraliserades samtliga telefonlinjer till Johannes
brandstation och tillkom namnanropet
»Brandkåren». Ombyggnad av
brandtelegrafanläggningen till en kombinerad polistelefon- och
brandalarmanläggning påbörjades år 1944.
Året därpå utrustades det första
brandkårsfordonet med ultrakortvågsradio.
Brandpersonalens arbetstid har vid flera
tillfällen varit föremål för reglering.
Tjänstgöringsskyldigheten för brandmästare, brandförmän och
brandmän uppgår numera, efter en år 1972
genomförd ändring, till 56 timmar per vecka.
1874 års brandstadga för rikets städer
ersattes år 1923 med en brandstadga, som
innehöll bestämmelser för såväl städer som
landsbygd. Sedermera samlades samtliga
författningsföreskrifter rörande rikets brandförsvar i
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
